Laddning pågår

Inatt har jag och maken bott på hotell. Det var inte alls planerat, egentligen var det makens bror och fru som hade bokat men så fick de förhinder. I och med att det var försent att boka av frågade de oss om vi ville ta rummet istället för att det bara skulle stå tomt.

Det hela visade sig vara precis vad vi behövde, en chans att ladda batterierna vilket nog kan komma väl till pass inför behandlingen. Ska ärligt talat säga att de senaste månaderna inte varit lätta. Jag har ju mått rätt dåligt periodvis och även om maken har varit positivare, så har det hela inte hjälpt vår relation direkt. Och sexlivet har ju inte direkt varit toppen, om man säger så. Tror förutom min egen deppighet, så har det till viss del också handlat om att vi under en lång tid försökt få till det för att få ut ett barn av det, och när det sedan visade sig att det inte kommer att funka så, så gick luften ur mig lite. Tror ju inte att det vi ger oss in i nu gör underverk för lusten, så någon ljusning framöver har jag svårt att se. Om jag väl blir ruvare kommer jag vara så nervig för att ägget kan ploppa ut, trots att jag vet att det inte ska spela någon roll.
Hur som helst så fick vi en chans att bara vara med varandra och ta det lungt, och det var verkligen härligt. Nu känner jag mig helt utvilad och full av hopp.