Tycker att det har varit mycket kring provrörsbefruktning, fertilitet och bebisar i DN den senaste tiden. Eller så är det bara jag som är extra observant nuförtiden.
Idag läste jag om ett föräldrapar som JO-anmäler landstinget för att de inte får göra syskonförsök. (Tyvärr hittar jag den inte på DN:s hemsida men jag kan inte låta bli att skriva om den ändå.) Stockholmsparet fick en dotter efter sin fjärde ivf, och anser att det är fel att det enda sättet för dem att få ett syskon till henne är att vända sig privat. De menar att hälso- och sjukvårdslagen ger varje individ rätt till en individuell medicinsk bedömning, och har därför valt att JO-anmäla landstinget.
Jag kände mig väldigt kluven när jag läste artikeln. Å ena sidan så tycker jag att barn inklusive syskon inte ska vara förbehållet de som har råd med privata försök. Å andra sidan så ser jag ju tydligt hur kapaciteten för provrörsbefruktningar ser ut idag, hur länge man får vänta i kö bara för att få försöka få till första barnet och att det är olika antal försök och kriterier i olika landsting. Risken finns ju att man genom att öppna upp för syskonförsök inom landstinget försvårar för dem som vill få sitt första barn, genom längre kötider etc. Jag har också funderingar kring hur regelverket kring detta skulle se ut. Skulle det vara t ex tre försök per barn? Känns ju lite orättvist för dem som inte lyckas på sina första tre försök, om de som har lyckats få ett barn får tre extra försök. Eller ska det vara ett visst antal försök och lyckas man tidigt så kan man "spara" försöken till ett syskon? Jag tycker dock att man borde ta en sak i taget, och först förbättra dagens system och sedan öppna upp för syskon. Det vore ju en önskedröm. Det ska i alla fall bli intressant att läsa vad JO säger om fallet.
6 år sedan
7 kommentarer:
Syskonförsök tycker jag man kan bekosta själv, även om det självklart är tungt ekonomiskt. Av samma anledningar som du tar upp... dvs kö-tider och kostnader för dem som inte har några barn alls. Jag tycker det skulle vara fint om det först och främst blev lika många "gratis" försök för alla, inte ett i vissa landsting och tre i andra som det är nu. Vi fick ju bara ett, men hade den ofantliga turen att lyckas. Det är ju inte alla som gör det. Och då känns det knepigt att bo i "fel" del av landet.
Jag tror du totalt missuppfattade hela frågan.
Idag särbehandlas fertilitetsfrågor. Vid alla andra sjukdomar kommer en läkare avgöra just ditt behov av vård, men vid fertilitetsfrågor så sätter politikerna upp regler. Om du misslyckas på det antal försök du fått av landstinget kommer du inte få fler försök, alldeles oavsett vad läkarna säger om dina chanser att lyckas.
Om reglerna förändras och det istället prövas vad man har för behov kommer alla få det antal försök som anses medicinskt motiverade. Det innebär att man kan få syskonförsök eller fler än ett eller tre eller vad det nu är för antal som landstingen satt upp som gräns.
Om det här går igenom skulle jag säga att de absolut största vinnarna är de som misslyckas på de 1-3 landstingsfinansierade försöken. Kapaciteten för IVF kommer dessutom behöva byggas ut rejält, vilket gör att fler får vård.
Jag tycker ofrivilligt barnlösa väldigt ofta har trist attityd. Istället för att säga att vi alla behöver vård ska man alltid få vården på andras bekostnad. Det förlorar vi allihop på, för det får ofrivilligt barnlösa att framstå som en gnällig och missundsam grupp.
Jag tycker att vi ska vara tacksamma att det ens finns några landstingsfinansierade försök (däremot tycker jag att försöken borde harmoniseras så att man får lika många försök oavsett i vilken landsända man bor). Jag kan inte förstå att ofrivilligt barnlösa tycker att det är en mänsklig rättighet att få barn? Det är förvisso orättvist att inte alla kan få barn på naturlig väg men livet är ju orättvist, alla är inte lika bra som Picasso på att måla, eller lika snygga som Heidi Klum heller.
Barnalivet, ofrivillig barnlöshet är en sjukdom till skillnad från att inte vara attraktiv och att inte kunna måla. Det jag driver är att läkare ska behovspröva varje enskilt fall och att barnlöshet därigenom ska behandlas som alla andra sjukdomar, där patienter har betydligt större rätt och möjlighet till vård.
Det är kostnadseffektivt att behandla ofrivillig barnlöshet med IVF. Samhället tjänar på det. Det är dyrare att inte behandla, men att man ändå låter bli att behandla tror jag beror på just den här attityden du precis demonstrerade.
Johanna - Jag har läst din kommentar, och även inläggen på din blogg, och kan bara säga att om du har rätt så blir jag väldigt glad. Det skulle ju i allra högsta grad påverka oss eftersom vi redan nu vet att vi vill ha syskon till vår plutt i magen.
Jag måste dock erkänna att jag har svårt att se utanför dagens system som fungerar dåligt med långa köer trots att det finns ett stort behov, och därför är jag ändå orolig för hur det hela ska lösas. Viktigt är ju att de även bygger ut vården, och inte bara säger att "det har här man rätt till" utan att ha beredskap för mängden personer.
Är det någon som vet om man kan få landstingsfinansierade syskonförsök om man helt omöjligt kan bli gravid och har bekostat första barnet själv?
Anonym - Jag vet inte, men jag tror inte det. Vi bekostade ju den här graviditeten själva och jag räknar med att vi får göra det även för ett syskon.
Skicka en kommentar