Jag har funderat ett tag på det förra inlägget, om att jag tycker att det är lite jobbigt att berätta. Jag tror att det till viss del handlar om att jag känner mig obekväm med uppmärksamheten, men också att jag varit med om så många jobbiga stunder när andra har berättat. När man har blivit tagen på sängen och försökt vara glad men sen gråtit i efterhand. Jag vill inte såra någon, men samtidigt känner jag att jag måste få glädjas över att vi faktiskt har något som är roligt att berätta. Jag vill inte säga att känslan är att "jag har lidit så många gånger för andras besked, nu måste det få vara min tur i rampljuset", men det är ändå lite åt det hållet. Jag vill kunna vara stolt över att vara gravid även i offentliga sammanhang. Jag tycker också att det är svårt att veta hur jag ska göra på facebook. Som jag har tyckt illa om alla statusuppdateringar om graviditet och småbarn, och jag skulle inte bara skriva om sånt, men samtidigt tror jag att ju längre tiden går, desto mer kommer det kännas som att jag undanhåller en del av mitt liv. Det är svårt, jag vill inte basunera ut hela tiden att "vi ska få barn", men jag vill heller inte gå runt med känslan av att vår graviditet måste vara hemlig.
Jag har också tänkt mer på den barnlösa kollegan och att hon nog faktiskt tyckte att det var jobbigare än hon lät ge sken av. Visst att hon sa att den första graviditeten inte var planerad, och att de inte försökte aktivt just nu eftersom de skulle på en lång resa snart, men det tror jag i många fall är en instinkt för att försvara sig. Själv la jag ju locket på och berättade antingen allt eller ingenting alls, men en vän till mig sa hela tiden att "vi skyddar oss inte och blir det så blir det" men i efterhand visade det sig att det ändå handlat om att tima ägglossningen och stora besvikelser varje månad det inte blivit något. Jag har sagt till kollegan att jag finns här om hon vill prata, och jag tar själv inte upp graviditeten med henne men berättar om hon frågar något, och det är väl ungefär det jag känner att jag kan göra i dagsläget. Det känns i alla fall skönt att jag berättade om våra ivf:er, för dels vet hon att jag förstår hur hon känner det bättre än många andra, dels kanske hon precis som jag har lättare att känna glädje för personen när det inte gått så lätt.
6 år sedan
5 kommentarer:
Det är visst din tur att "stå i rampljuset" nu! Inte för att såra andra, utan att njuta och uppleva fullt den underbara saken som händer med er. Ni har kämpat så mycket för den här graviditeten. Det är den minsta att du får öppet vara himla glad för den!!! Samtidigt förstår jag dina funderingar, absolut, jag gick igenom dem också. Men den får inte hålla dig tillbaka av att visa din glädje. Man blir inte gravid i livet så ofta, det vet vi väl. Och att vänta ett efterlängtad barn är den underbaraste saken i världen. Känn inte någon sort dåligt samvete för det.
Jag har också en kollega, hon kan inte alls få barn, eftersom hon har ett sjukdom som gör att hennes kropp inte skulle kunna klara en graviditet och även risken är för stor att bebisen skulle ärva sjukdomen. Med henne t.ex. pratar jag aldrig om min graviditet och min glädje, tills det gick gömde jag även magen när jag träffade henne, för att jag vet att det kan vara svårt för henne. Såna saker försöker jag vara uppmärksam för. Men det finns så många människor som vi inte vet om de kan eller inte kan vara gravida, om det är svårt för de att se oss som gravida eller de delar ärligt vår glädje.
Så jag tycker att våga njuta!!! Den här tiden kan upprepas, men med det här barnet kommer aldrig tillbaka. Ångra dig inte senare att du har inte njöt ut full fart som ditt hjärta skulle vilja!
Kramar
Vilket fint svar! Klart att du har rätt, att jag ska njuta så mycket det bara går. Kram!
Jag håller med Tonci=D
Jag tycker också att du ska njuta. Jag förstår dina kännslor. Det blir lättare och lättare att våga glädjas åt sin egen lycka med tiden.
Önskar dig en trevlig helg=D
Njut=D
Känner igen mig, jag gömde min mage när jag väntade mitt första barn(genom IVF), jag ville inte heller "skrika" ut att jag var gravid, dock gjorde jag en tröja som det stod "IVF-bebis" på och då kändes det mer ok. Med andra barnet genom FET så struntade jag i det och hade på mig BARA tajta tröjor. Så klart att du ska vara stolt, precis lika stolt som ngn annan!! Lycka till med bebisen!!
Självklart ska du njuta! Du behöver inte skriva någon på näsan, men det här är ju en lycklig, stor, händelse i ert liv och ni måste få vara glada och stolta!
Skicka en kommentar