Klockan är 12 och ingen har ringt!

När jag pratade med kliniken i söndags sa de att hade inte embryot klarat upptiningen skulle de ringa mellan 11 och 12. Ingen har ringt!

Helt säker är jag dock inte förrän vi är där och ser embryot på skärmen. Men det känns som om förutsättningarna är bättre i alla fall. Gissa om jag har gått som på nålar nu under morgonen?! Även om det är ca 75% att embryot klarar sig, så har jag ändå tänkt att vi skulle vara bland de där ledsna 25%.

Nu en snabb lunch och sen sticker vi. Klockan 15 ska vi vara på plats, och vi har en bit att åka. Tyvärr måste vi ta med E för det sket sig med barnvakten. Jag ska inte sticka under stolen med att det känns lite roligt att få ta med henne där hon blev till, och visa upp henne för personalen, samtidigt som det känns jobbigt med tanke på alla som sitter där i väntrummet och helst av allt önskar sig det vi har.

Å andra sidan är det ju hoppfullt med alla IVF-barn. Jag minns när vi var där och fick tillbaka E:s embryo, då var där ett par som skulle försöka få syskon och där den lilla sprang runt runt i väntrummet med pappan tillsammans på att mamman skulle kvickna till efter ÄP. Jag minns att jag inte tyckte att det var jobbigt då, utan snarare - hoppas att det där är vi om ett par år. Och tänk att där är vi nu! :-)

Håll tummarna för en lyckad återföring!