Sista semesterdagen, suck... (eller egentligen var det väl fredagen som var sista dagen). Hur som helst är det jobb som gäller på måndag. Motivationen är inte topp direkt, kan jag berätta. Särskilt inte nu när jag dessutom börjat känna mig lite mindre illamående (vilket jag nog tackar vädret för mer än att vi har gått in i vecka 13) och har lite mer ork att hitta på saker och att fixa hemma.
Jag har bestämt mig för att berätta på jobbet i veckan. Det är antingen nu eller om fyra veckor (eftersom både jag och chefen har semester kvar som vi kommer att ta ut efter varandra), och efter att ha provat kläder inför första jobbdagen insåg jag att jag har inte kläder nog för så lång tid. Jag har helt enkelt inte den typen av garderob som kan dölja en växande mage mer än ett par dagar och vem vet hur magen ser ut om fyra veckor dessutom. Jag måste faktiskt börja med mammakjolarna redan imorrn för de enda andra jag får på mig räknar jag som "semesterkläder".
Maken frågade mig vad det fanns för anledning att vänta, och jag har faktiskt inget annat svar är att det nog är overklighetskänslan som spökar. Så, så fort chefen kommer in så ska jag be att vi tar ett möte. Sedan kvarstår frågan om/hur jag ska informera övriga gruppen, våra avdelningsmöten ligger nämligen på paus över sommaren.
6 år sedan
3 kommentarer:
Jag var ungefär så långt i graviditeten som du när jag berättade på jobbet. Fast chefen gissade innan jag sa något, hon sa att det syndes på mig ;-).
skriv ett mail vet jag :)
Lycka till
Skicka en kommentar