Vi har sett den lilla!

Tack för era fina tummar! Jag blir alldeles rörd och glad av att så många tänker på oss!

Tänk att idag satt jag i samma väntrum som jag gjorde för sju månader sedan och mådde dåligt över alla magar runtomkring, och idag satt jag där som gravid! Bara det kändes fantastiskt, men när vi sedan fick kom in och se vårt lilla pyre så blev det såklart ännu mer underbart. All oro bara blåstes bort när vi direkt fick se en fin liten minibebis på skärmen.

Vi fick en jättefin sköterska (eller är de som jobbar på UL-mottagningen också barnmorskor?) som inte bara mätte för KUB:et utan också tog sig tid att gå igenom bebisen helt och hållet och visa oss så mycket som möjligt, och i olika vinklar och närbilder. Hon räknade bebisens fingrar (tio stycken!), visade hjärnan som såg ut som en fjäril, magsäck, urinblåsa och hjärtat som tickade på bra. Hon visade till och med gulesäcken som fanns kvar som en rest och hinnan som ligger runt den lilla.

Hon mätte också längden och jag minns inte exakt men jag tror att det var 5,6 cm (eller om det var 6,5? Nu säger maken 7,3... jaja). Hon sa i alla fall att det var normalt för den gågna tiden. Den lilla rörde sig knappt tyckte jag (minns inte om hon sa att den verkade sova), men hon sa att rörelsemönstret var fint så jag lyssnar på det.

Sist men inte minst, det som vi egentligen var därför. Räkningen visade att vi har en väldigt låg risk för kromosomavikelser. För Down syndrom var det 1:8818 och för de övriga ännu längre.

När vi gick därifrån kunde jag inte sluta att fånle på hela vägen. Det känns så himla skönt! Nu har vi tagit oss förbi de första kritiska veckorna, och vi har fått sett att allt ser bra ut därinne. Nu ska jag sluta att oroa mig och istället börja planera på riktigt för vår nya familjemedlem!

Och här ser ni huvudpersonen själv:


Sköterskan printade ut en hel radda med bilder (sju stycken!) som vi fick ta med oss. Utan kostnad, trots att det på informationsblanketten inför UL stod att bilderna kostade 20 kr styck. De var dock väldigt lika så vi kunde faktiskt nöjt oss med en. På skärmen fick vi se armarna också, och händerna såg låg uppe vid huvudet, men det var inte med på någon av bilderna. Visst hade det varit kul att ha på bild också, men jag är så nöjd med de vi har. Tänk att det är vår lilla skrutt!