Hur var det nu med den positiva inställningen?

Nyårsdagen, och här sitter jag med det närmsta som kan likna bakis på många månader. Inte för att det blev såå mycket drickande igår, men några glas champagne fick jag ändå i mig. Lika bra att passa på, snart kanske jag förhoppningsvis måste hålla mig nykter i nio månader... :-)

Känner mig dock en smula vemodig. Det är väl så att med hoppet kring vad det nya året ska föra med sig så kommer också oron på köpet, den som varit min ständiga följeslagare så länge nu. Oron över att vi inte ska lyckas med ivf, men just nu framför allt oron över att något ska göra att vi inte ens får chansen att prova ivf. Finaste maken gör vad han kan för att dämpa oron, han menar att självklart ska vi få göra ivf och det kommer att lyckas. Jag vill så gärna tänka som honom, men jag vet att oron inte kommer att minska förrän vi får ett startdatum för ivf. Jag hoppas hoppas hoppas att vi kommer att få det snart så att jag åtminstone kan släppa den oron. Det räcker så väl med att oroa sig för att ivf inte ska fungera.