Tänk att jag äntligen fått skriva en sån här rubrik, det känns både härligt och lite läskigt. När sköterskan sa vilken dag jag var i sa hon också "så att det är ju väldigt tidigt" vilket nästan fick kalla kårar att gå längs ryggraden. Jag försöker att tänka att även om det är tidigt och det fortfarande finns risk (vilket det visserligen finns hela tiden) så har alla graviditeter börjat så här tidigt. Och barn föds ju.
Under vår resa hittills har alla varit jättegulliga och förstående, men samtidigt har vi fått känslan av att man som sjukvårdspersonal är väldigt rädd att lova för mycket. Bara någon enstaka gång har vi fått höra att "det ser bra ut det här" och när läkaren kom in till oss första gången för att säga att "det blev bara ett ägg och ett till frysen" så kändes det som att han förväntade sig att vi skulle bli besvikna. Så funkar inte jag åtminstone. Jag förväntar mig det värsta och behöver snarare övertygas om att det kan och ska gå bra. Självklart vet jag att det är olika för alla, och det kanske är värre att få upp hoppet i onödan, men ändå. Samma sak nu när jag läst i "Ett barn blir till" och det står saker som "fortfarande är risken för missfall betydande" - jag vill inte läsa sånt! Jag vet ju det såklart, men jag vill inte få det skrivet eller sagt.
En annan fråga: Jag har kollat på lite olika siter om graviditetens utveckling, men inte förstått hur jag ska titta. Nu när jag är på 5+0, ska jag läsa om vecka 5 eller om vecka 6?
6 år sedan
7 kommentarer:
Jag är så glad för din skull! Jag har förstått att oron snabbt tar över när man fått sitt efterlängtade plus. Men försök i alla fall att tillåta dig så många stunder som möjligt till att bara njuta och glädjas över detta. Detta är ditt plus! Du är värd detta. Så otroligt mycket värd detta! Stor grattiskram igen!
Åh, det är så knäppt det här med veckorna! På vissa sidor (och enligt barnmorskan) är du i vecka 5 nu, men enligt de flesta i vecka 6! Läkare och barnmorskor pratar förresten bara om veckor och dagar eftersom även dagarna kan ha betydelse, iaf upp till vecka 27:) Jag har följt Vårdguiden, tycker den är mest seriös, och enligt den är du i vecka 6 så håll fast vid det. Jag vet hur outsägligt segt det är, jag tyckte det var värre än mellan insättning och test... det är svårt att få tiden att gå fortare. Men trösten är att trots allt går ju dagarna och blir till veckor och plötsligt sitter du där i vecka 13, och sedan t.o.m. med en liten bebis. Nån sa till mig att den oro du känner nu är bara början - när man väl har barn oroar man sig hela tiden. Kanske är det så. Försök njuta av en solig helg! Tiden går, jag lovar! (Jag väntar också, är i vecka 38:))
Du har 5 avklarade veckor bakom dig och är i vecka 6 nu. Läs det som står vid vecka 6, för att det är det som sker just nu.
Kram
Det är härligt att vara här inne och läsa att ni har lyckats! Det kommer gå kanonbra det här, det är jag säker på. Som du säger så har faktiskt alla framgångsrika graviditeter varit exakt så här tidiga.
Jag vet att man är orolig i början...det var jag med. Men jag kan rekommendera dig att försöka njuta:) Läs inte runt på nätet för mycket det mår man inte bättre av. Jag mådde inte bättre av det iaf. Allt du behöver veta talar barnmorskan om för dig, vi fick lite broshyrer=)
Kram kram!
Då läser jag på v.6. :-) Ska dock inte läsa för mkt, min nyblivna mammavän har sagt att jag ska fråga henne om allt istället för att kolla på familjeliv etc, det mår man bara dåligt av. Så jag ska ta hennes råd vid behov...
Oj vad jag känner igen mig. Man vet allt som kan hända och är så jäkla rädd att det ska gå illa. Det behöver ingen påminna om. Och en enda kommentar kan analyseras sönder och samman och ältas i evighet. Därför är det så skönt att höra och läsa om alla som lyckas. Och därför känns det så bra när man får positiva kommentarer på kliniken. Tror faktiskt det gör mer nytta än det skadar.
Hur som helst. Jag tror det går jättebra för dig och er. Säger som någon sa, förstår att du blir rädd men försök njuta när du kan. Du är ju trots allt gravid :)
Stor kram
Skicka en kommentar