Idag ska jag picknicka med mitt "tjejgäng", vilket ska bli mycket trevligt. Dock är en av vännerna gravid (så att det syns) och min första tanke var att det skulle bli jobbigt. Jag tror nästan att jag aldrig kommer att komma ifrån det där tänkandet. Jag har haft den inpräntad så länge att jag tror att även när jag sitter där med stor mage så kommer den att komma fram reflexmässigt. Än så länge har jag också fortfarande svårt att ta in att jag faktiskt är gravid. Jag tittar fortfarande på pappret vid varje toalettbesök och blir nästan förvånad att det inte är något där som signalerar misslyckande.
Frågan är om jag ska berätta om vår graviditet för vännerna. Av de jag ska träffa idag är det två som jag ventilerat våra ivf-försök med, och dessa har redan fått veta den glädjande nyheten. Den vän som fick barn i februari och som tidigare kallades "gravida vännen" fick tårar i ögonen när jag berättade, så glad blev hon för vår skull. De andra vet som sagt inget, men frågan är om jag ska vänta till det känns lite mer "säkert" eller om det är lika bra att de får veta redan nu även om det skulle gå åt skogen. Kanske dyker det upp något läge som gör att jag får svårt att hålla tyst...
6 år sedan
3 kommentarer:
De reflexmässiga tankarna har inte gått bort för mig heller än. Jag kan känna med andra som är mot slutet av sina graviditeter typ att "vad bra för henne, hon har klarat nästan hela nu", eller "tänk om något händer med min bebis och min mage ska aldrig ska kunna växa så stort". Det är så dumt, jag vet, men ändå finns känslan kvar.
Jag undrar om de där tankarna kommer att gå bort över huvud taget. Tror att man har haft dem så länge så går de inte bort i första taget.
Jag är precis likadan själv, jag är gravid med mitt andra barn i v.36, detta barn kom till via FET och mitt barn sen tidigare kom till via våran första ET, alltså vi har glidit på en räkmacka genom IVF-världen men ändå kommer de där dumma tankarna när jag hör om andras graviditeter, jag kan inte glädjas med dem till 100% även om jag vill. Jag vill inget hellre än att få bort de onda dumma avundsjukatankarna men de finns där ändå. Är det för att de har lyckats genom horisontalhambo och har sluppit visa snippan för 45 olika läkare på Sahlgrenska? Jag vet inte själv men det var OTROLIGT skönt att höra att jag inte är ensam, jag trodde att jag var den enda på denna jord som blir avundsjuk på andras graviditeter trots att jag har ca.30 dgr kvar till förlossning..
Skicka en kommentar