fredag 25 juni 2010

8+0

Framme i vecka nio! Varje liten dag känns som en vinst, så kan det vara när man är orostypen. På vårdguiden står det också:
"Många kvinnor börjar oroa sig vid den här tiden. Man oroar sig för missfall, för hur barnet blir, förhållandet, viktökning, jobbet med mera. Många funderar också på om de verkligen vill ha barn, även om det var planerat. Det är fullt naturligt."
Tjena, jag har oroat mig sen vecka -52... och att jag skulle ha oro över till något annat än att få behålla barnet, det finns inte. Förhållandet, jobbet och vikten får klara sig ändå.

4 kommentarer:

Marre sa...

Skön inställning hehe. Kolla min blogg den ser ut som värsta klagomuren:S

Klart att man inte vill annat än att det ska gå bra=D

Stor midsommar kram till dig=P

Yevonde sa...

Hej där! Tack så jättemycket för skivan! Den hade kommit med posten när jag kom hem från min midsommarhelg. Hoppas du får en finfin sommar! Stor kram!

SmultronEtt sa...

Vecka 8 redan! Härlig att höra! :D

Oro... jo jag vet precis hur det är... och jag e fortfarande orolig! Tror aldrig man slutar oroa sig någonsin över sitt barn...

Kram!

IVF-Karusell sa...

Oron finns alltid där, är det inte för barn så är det för andra saker :-)

Hoppas ni får en skön semester nu på landet!

Tack för dina värmande ord i mitt inlägg om orken som försvann, värmer så gott i hjärtat!

Kram o klappa magen! ♥