Har inte sovit många timmar i natt. Kombinationen av att ha katten tillbaka i lägenheten (hon har varit på vad vi brukar kalla för "kollo" hos min mormor under sommaren) med mardrömmar och nästäppa har inte gett nån värst stabil sömn. När jag vaknat till har dessutom tankarna vandrat till Tonci och hennes man, och tänkt att de kan inte ha det lätt den här natten. Om jag vaknade och hoppades att det bara skulle vara en mardröm, vad ska då inte de göra!
Då är det roligt att mötas av ett positivit besked - fina Tea har plussat! Stort grattis!
6 år sedan
4 kommentarer:
Jag förstår att du haft mardrömmar inatt...
Men jag måste tro att såna händelser tillhör ovanligheten. Jag måste tro att det kommer gå finfint för er och för SMC och de andra där ute!!! För det gör ju att det så småningom finns hopp även för mig...
Jag instämmer f ö i kören - stort grattis till Tea!!
Ja, jag vet att det är väldigt ovanligt och jag vet att det är väldigt liten risk att det även händer oss. Egentligen är det inte oron för vår lilla som tynger mig, utan bara det faktum att NÅGON måste gå igenom det här, och särskilt någon som varit ett så stort stöd för mig genom sin blogg och sina kommentarer. Jag kan bara inte ens föreställa mig hur tungt det är för henne och hennes man just nu. Livet är verkligen orättvist!
Det är bara så, så, så förfärligt hemskt!! Kan inte ens föreställa mig sorgen.
Tack för ditt grattis, det värmer!
Skicka en kommentar