Idag var jag och lånade boken "Ett barn blir till" på bibblan, tänkte att det kunde vara kul att läsa lite om vad som händer/förhoppningsvis kommer att hända. Det som hände var dock att jag började tänka på hur mycket som ska klaffa och fick känslan "det kommer aldrig att gå vägen". Dessutom fick jag den dåliga tanken att jag kanske "jinxade" graviditeten genom att gå så snabbt fram. Samtidigt så försöker jag tänka på att för de allra flesta så går det bra, och det finns inget som säger att det inte ska göra det för oss också. Hoppas att ni som läser har förståelse för att det här kommer att vara en orosblogg ett tag framöver, men när man har kämpat så för att komma hit är det inte så konstigt att vara livrädd för att något inte ska gå bra.
Jag försöker att tänka framåt i små etapper, delmål som jag kan sträva efter. Listan ser hittills ut så här:
1. Vår riktiga testdag (rd 18) när vi ska ringa till läkaren och berätta om resultatet (på torsdag)
2. vul
3. v.12
Längre än punkt 12 vågar jag knappt ens tänka mig, men jag fyller nog på punkterna sedan.
6 år sedan
8 kommentarer:
Delmål låter vettigt och bra. Det är ju så stort och så mycket som ska tas in! Underbart, men läskigt.
Jag förstår och känner igen dina tankar angående "jinxning", gick själv igenom väldigt mycket sådant kring min senaste/förra korta graviditet. Hoppas du kan släppa den tanken.
Och vet du.
När du är orolig och skriver av dig, kommer vi att stötta dig, lyssna och peppa dig. När du gläds kommer vi att glädjas med dig. Dina läsare är bollplank, rådgivare, frågeställare, psykologer och beundrare, och framför dina systrar och vänner. Det är så det funkar, det här med bloggandets fantastiska värld ;)
Jag förstår fullkomligt. Bolla så mycket du vill. Det är så roligt att någon i alla fall fick plus den här omgången och det ska bli jättespännande att följa er väg framåt!
Delmål är nog bra, mycket för att du också ska få vänja dig vid tanken.
Vi försökte få barn i 5 år och hela tiden gick jag och fingrade på just den boken, men vågade inte köpa den.
På bokrean det 5:e året köpte jag den av ren jävla vrånghet och några veckor senare blev vi gravida på naturlig väg! Så någon jinx-it-bok är det då inte. Kanske tvärtom? :-)
Loba & Tecjgirl - Åh, ni är ju faktiskt världens finaste! Jag blir alldeles varm i hjärtat. Håller verkligen tummarna för er skull, ni kommer bli så fina föräldrar, så omtänksamma som ni är.
Maria - Härligt att det gick till slut. Hoppas att det är en "tur bok" då...
Det där med att man för otur med graviditeten för att man gör si och så, det får man släppa. Fostret stannar hos dig om det är livskraftigt, med eller utan bok. Det dör itne för att man pratar om det heller.. :) Även om det känns så ibland. Bättre tycker jag att njuta och verkligen leva med sin graviditet. Stor kram!
Jag var också himla orolig fram till vecka 12. Sedan blev det bättre. Du får se att du ska känna då en lättnad, det blir jätteskönt. Efteråt finns det också saker (naturligtvis) att oroa över, men det blir inte alls så jobbigt som det är i början.
Jag håller med Single Mother, om fostret är livskraftigt stannar det hos dig. Det är så. Tänk på det!
Kramar till dig!
Single Mother - Du har så rätt, ska verkligen försöka att njuta!
Tonci - Ser fram emot att få känna den där lättnaden.
Kram på er!
Lugn och fin nu! Har också delmål, det känns mer överskådligt på det viset!
Riktiga TD idag, tjoho! Ett delmål avklarat väl?! Grattis!
Skicka en kommentar