Tacksamhet

Idag är min första känsla tacksamhet. Tacksamhet över att jag har en sån livlig bebis i magen, som buffar och puffar när jag vaknar på natten efter mardrömmar. (Eller egentligen är det inte mardrömmar, de jag drömmer om min pappa varje natt, snarare väldigt fina sådana där vi pratar och kramas, men jag vaknar gråtandes med en stor känsla av tomhet i hjärtat.) Då är det härligt att någon kallar på uppmärksamhet, som om den lilla vill påminna mig att "jag är ju här, du har ju mig!". Tänk att man kan älska så mycket redan.