Var det nån som sa att träning var nyttigt?

Jag har fram och tillbaka under graviditeten haft lite dåligt samvete för att jag inte tränat. Det har alltid varit något som kommit emellan; illamående, landetvistelser och att jag helt enkelt mått dåligt. Promenerat har jag gjort, men jag har längtat till simhallen och yogastudion och att få röra på mig "på riktigt", det är skönt både för kroppen och för hjärnan. Dessutom vill jag verkligen komma igång med träningen innan jag börjar få besvär med rygg och tung mage.

I onsdags kom jag till slut iväg till simhallen. Det var hur skönt som helst, men jag märkte snabbt att jag inte har samma kondis som tidigare. Jag kunde inte alls hålla samma tempo som jag brukar, och simmade nog bara hälften så långt, men jag var hur nöjd som helst när jag gick därifrån. Lika nöjd var jag inte riktigt när jag vaknade igår med en hals som kändes som att den svalt en kaktus och en näsa som inte vill sluta rinna. För två veckor sen ställde jag ju in mitt första yogapass för att jag kände mig vissen, och även om jag har känt mig frisk sedan dess så har jag säkert haft förkylningen kvar i kroppen. Det där med att man har svårt att bli frisk från en förkylning när man är gravid verkar vara mer än sant...

Ikväll blir det soffan och en kopp blåbärssoppa. Imorrn bara måste jag vara frisk, för då har ett par vänner som ska flytta från stan utflyttningsfest och jag har sett fram emot den jättelänge. Vill verkligen inte ligga hemma och snörvla när det är sista tillfället att träffa dem på väldigt länge. Som tur är känner jag mig redan piggare än igår, så jag hoppas på att jag är ännu piggare imorrn.