Nu ska vi snart iväg för att julfira igen. Under de år som maken och jag firat tillsammans så har vi lagt upp det så att vartannat år är det julafton med min familj och varannat år med hans, och sedan firat man en liten "julafton" på juldagen med den andra familjen. Eftersom vi i år firade själva julafton hos min familj, så ska vi idag till makens mamma.
Kan inte låta bli att tänka tillbaka på förra året, när jag hade stor ångest över hur det skulle bli att fira med makens syskonbarn och såg juldagen hos min familj som en fristad. I år har jag tvärtom mest sett fram emot juldagen, då jag varit orolig för hur det skulle kännas att fira julafton utan pappa. Visst var det konstigt och någon gång var jag nära gråten, men samtidigt flöt dagen liksom på med mat, kalle anka och julklappsöppning, så även om tankarna på pappa fanns där så blev det liksom aldrig tid till någon sorglig stämning. Är så glad över att jag, mamma och min bror ändå har varandra! Och självklart maken och vår lilla plutt, som gör att jag nu faktiskt ser fram emot att fira juldagen tillsammans med två små busungar! Tänk, att nästa år är det vår egen lilla busunge som springer runt i tomtedräkt!
6 år sedan
2 kommentarer:
Ja det blev en konstig julafton i år för oss som saknar våra föräldrar. Nästa jul blir annorlunda - på ett förhoppningsvis positivt sätt än i år när både du och jag har små kottar i tomtedräkter som livar upp tillvaron.
Kram!!!
Ja, det är konstigt att det ändå går vidare och blev så pass "normalt" som det ändå blev tycker jag.
Kram!
Skicka en kommentar