Sista dagen på jobbet

Idag var det alltså sista dagen på jobbet på ett antal månader och nu sitter jag här hemma, ledig. Så härligt att tänka att nu ska jag bara bli mamma! Den första tiden ska jag förbereda, boa och ladda inför förlossningen och bara det ska bli härligt, och sen väntar det underbara i att få ta hand om vår lilla skrutt. Vad jag längtar!

Helt roligt var det dock inte att lämna jobbet. Många känslor av ledsamhet och bitterhet som inte gick att skaka av sig när jag gick genom dörrarna. Känslor som kom bland annat av det faktum att det som jag trodde skulle vara mitt avskedsfika i själva verket var ett möte där det inte nämndes med ett ord att det var min sista dag med kollegorna. Samtidigt som det senare samma dag blev en ordentlig avskedsfika för den extraanställde som slutade efter tre månaders projektanställning, där kollegorna samlat till present. Besvikelsen i att flera kollegor inte ens sa hej då när de hastade hem för att fira jul. Och särskild besvikelse över att den kollega, vars föräldraledighetsavtackning jag själv höll i när chefen inte hann, och som tidigare uttryckt sin uppskattning över att jag bokat in lunch och köpt gulliga bebiskläder i present, visserligen sa hej då men varken mer eller mindre. Jag hade inga krav på en stor baluns för min skull, men när jag har suttit med och sett kollega efter kollega bli avtackad med fina ord och presenter, och sedan själv inte få någon uppmärksamhet alls, det känns lite i hjärtat.

Maken försökte trösta med att folk är uppe i sina julförberedelser, att de bara tänker i termer av vanlig julledighet och inte på att jag faktiskt inte kommer tillbaka efter nyår. Han har kanske rätt, men det hjälper inte mina känslor av att känna mig ouppskattad. Besvikelsen över att ha lagt ner sån kraft och ork i den här gruppen och alltid varit glad och hjälpsam även när det varit riktigt tufft, och sedan inte ändå inte få känna mig som en uppskattad medarbetare. Bara EN kollega uttryckte att hon skulle sakna MIG och inte mina kunskaper på jobbet. Resten har bara pratat om "hur ska vi göra så och så när du är borta?" och "de har väl internet på förlossningen, haha?". Det är inte roligt.

Men nu ska jag försöka att lägga det där bakom mig och se framåt - mot föräldraledigheten och pyret! DET ska bli underbart i alla fall.