Fina kollegorna

Idag var det en på jobbet som bröt ihop efter ett jobbigt besked i privatlivet. Alla kollegor var genast framme med tröst och den ledsna kollegan blev pushad att åka hem till familjen och att inte sitta kvar och jobba på. En tanke som slog mig när hon hade gått var att kanske skulle jag berättat om missfallet på jobbet istället för att upprepat smita till toaletten när tårarna rann över. Det var några kollegor som ändå såg och undrade hur det var, men jag viftade bara bort det. Jag tror att min inställning i frågan att berätta på jobbet börjar gå från "bara ev för chefen, men inte alla kollegor", till "skulle vara skönt om man kunde berätta för kollegorna men inte för chefen".