Påskmiddag

Idag var det påskmiddag med makens familj. Ska jag vara ärlig så hade jag inte sett fram emot det direkt. Det känns hemskt att säga så, och jag önskar innerligen att jag kunde vara glad för att makens syskon har så fina familjer, men avundsjukan sitter där den sitter. Jag kunde dessutom inte låta bli att tänka att det kunde varit annorlunda, att det här lika gärna kunde varit tillfället då vi fått berätta för dem att vi lyckats på första försöket. Istället fick jag känna mig tacksam att ingen av makens syskon hade en nyhet att berätta...