Gott nytt år!

Måste bara göra ett till inlägg för att tillägga hur fantastiskt det är att det jag skrev förra året kring nyår faktiskt är det jag gör just idag, tänk om jag hade vetat att det faktiskt skulle slå in:

Nu hoppas jag på 2010 istället. Det SKA bli mitt år! Nästa år vid den här tiden ska jag hålla på och rota i garderoben för att se vilka finkläder jag kan få plats i med en stor mage och fundera på vad jag ska dricka istället för champagne. :-)

Om jag har någon önskan inför det nya året är det förutom att allt ska gå bra med pyret och att mina vänner och familj får behålla hälsan, är att riktigt många bloggerskor ska få 2011 som sitt år, med många plus på stickor och positiva besked.

Gott nytt år!

2010 - vilket år...

Sista dagen på 2010 och något ska man väl skriva... 2009 minns jag att jag kallade ett "skitår" i min summering. När väl 2010 stod för dörren var jag bara såå less på alla tråkiga besked kring vår fertilitet, ovisshet om när vi kunde få starta med IVF och om IVF överhuvudtaget skulle funka för oss. Samtidigt fanns där såklart ett litet hopp - kanske skulle 2010 bli "vårt år" - året då vi drog högsta vinsten och lyckades bli gravida. Tänk att det faktiskt blev så! Men samtidigt som 2010 blev året där jag fick uppleva den största av lyckor, så fick jag tyvärr också uppleva den svartaste av sorg när jag snabbt och ganska oväntat förlorade min älskade pappa. Tänk att ett år kan rymma så mycket lycka och sorg på samma gång. Det bästa och det värsta jag varit med om. Det känns nästan surrealistiskt att tänka tillbaka.

Våren, då vi äntligen kom igång med IVF-behandlingen, jag firade min 30-årsdag med en smula optimism (och en spruta puregon i sovrummet) och vi fick plus på stickan för att sedan gå igenom ett tidigt missfall.

Sommaren, som startade med ännu ett plus på stickan, starkare och utan blod den här gången, och vi fick både skriva in oss på mvc och se den lilla på ultraljud. Oron fanns där, men vi började även ta in att vi faktiskt väntade barn och skulle bli föräldrar. Nu skulle vårt positiva liv börja! Samtidigt fick vi bara veckor efter det stora glädjebeskedet veta att pappa drabbats av cancer och innan sommaren var över så var han bara borta. Det känns fortfarande lika ofattbart och tomt.

Hösten blev tung med sorgbearbetning och en massa skit på jobbet, samtidigt som jag gladdes så över det lilla livet som började att sparka i magen och en ljus framtid tillsammans som en liten familj. Vi fick flera gravidbesked bland familj och vänner, men nu började det bli lättare att glädjas för andra, när vi hade ett eget litet glädjeämne.

Och nu är vi mitt uppe i en vinter som bara flutit på och där mer och mer handlar om plutten med täta mvc-besök, föräldragruppsträffar och till och med föräldraledighet. Ändå har jag fortfarande svårt att förstå att snart ska vi vara föräldrar, det känns för fantastiskt på något sätt.

Så, 2010 har alltså bjudit på både stor sorg och stor lycka - nu hoppas jag att 2011 blir ett ännu bättre år! Första året med vår plutt kan väl inte bli annat än bra?! Vill också avsluta med ett stort tack till alla som läser och som lämnar så fina kommentarer. Är så himla glad att jag tog steget att börja blogga om barnlösheten. Hoppas att ni alla ska få era önskningar uppfyllda 2011.

Vi förbereder oss

I och med att jag har gått på föräldraledighet (egentligen är det fortfarande semester i några veckor till men men...) så har förberedelserna tagit ny fart här hemma. Bland annat har vi börjat sova med pyrets filt, det ska vara bra för att den ska få våra dofter och få pyret att känna sig lite tryggare. Maken tyckte att det var lite i tidigaste laget, men man vet ju som sagt inte när den lilla kommer och filten måste väl hänga med ett tag för att dra åt sig lukterna. Imorgon går vi ju faktiskt in i vecka 36 och då är det ju bara två veckor kvar till 37+0 när det faktiskt räknas som normalt om den lilla väljer att komma.

Ikväll satte vi också på liggdelen på vagnen (när vi köpte den var det sittdelen som var på) och nu står den så fin och klar i hallen. Lite meck var det och maken svor lite några gånger, men när vi väl förstått hur det funkade så gick det bra. Är så nöjd med vagnen och längtar tills vi ska få köra lilla plutten i den!

Jag har också satt samman en lista på vad som ska göras under ledigheten (förutom att ta det lugnt och fika) eftersom jag gillar att organisera. Men det blir först i januari, innan vi gör något mer ska vi fira nyår. För första gången på flera år ska vi faktiskt fira ett barnfritt nyår! Känns lite ironiskt när jag mått så dåligt över alla tillställningar med barn i flera år, och sen när vi väl blivit gravida, då blir det barnfritt helt plötsligt. Troligen blir det här dock den sista barnfria tillställningen på ett bra tag framöver, så det känns väldigt bra även av den anledningen. Maken går runt och säger att vi ska på "vuxenfest". Förhoppningsvis blir det jättetrevligt och att jag och maken får möjlighet att tanka lite romantik eller hur man nu ska uttrycka det.

Shopping

Här bifogas en bild på några av gårdagens inköp. De är ju bara fööör söta. Vänster set kommer från Polarn & Pyrets ekokollektion, och bilderna i mitten och till höger är Lindex, men bara den längst till höger är också ekologisk. 50% var det på dessa, vilket jag gillar eftersom jag gillar att fynda. :-) Fast lite svårt är det när jag är van att fynda på Tradera och där är det helt andra fyndpriser...

Skulle verkligen kunna tänka mig att ha dessa i pyrets klädsamling, skulle egentligen kunna ha köpa hela butikerna för allt är ju så sött! Men som sagt har vi ju samlat på oss en hel del kläder så tanken är att dessa ska bli presenter till vänner som får barn nu i vår. (Fast just det där settet är farligt nära att hoppa ner i pyrets låda istället...)

Update: Sådär ja, nu har jag rättat mina felskrivningar av höger och vänster också. Trodde att jag hade kommit över den där förvirringen, men det var visst inte riktigt sant.

BM-besök (nr 7)

Idag var det dags för besök hos barnmorskan igen. Hon mätte magen, lyssnade på hjärtat och tog blodtrycket. Som vanligt med andra ord. SF-måttet var 31 vilket var lite mindre än förväntat med tanke på att det var 30 för två veckor sen och vi tidigare ökat stadigt med en cm i veckan. Hon tyckte dock inte att det var något att oroa sig för med tanke på att vi så nyligen varit på tillväxtultraljud och att allt hade sett normalt ut då.

På vägen hem så "råkade" jag gå förbi på rean... Vi har ju barnkläder så det räcker egentligen, men jag har ju vänner som får barn under våren så jag tänkte att jag kan ju passa på att köpa lite presenter redan nu. Tyckte att det var ganska urplockat för att vara så tidigt efter jul, men några gulliga plagg slank med ner i kassen. Får se vem som ska få vad sen bara.

Andra föräldragruppstillfället

Idag var det dags för föräldragrupp igen, och nu var det dags att gå igenom den aktiva delen av förlossningen samt att prata lite om komplikationer. Det är som jag kanske tidigare skrivit inte så mycket ny information, eftersom jag läst på ganska mycket innan, men det är väldigt trevligt att sitta och prata med de andra blivande föräldrarna. På något sätt gör det det hela mer verkligt tycker jag. Sedan är det också en verklighetsanknytning att vi faktiskt sitter inne i "vardagsrummet" på BB. Idag kom det in en helt nybliven pappa med en liten bebis som bara var en timme gammal, och där mamman låg på uppvaket efter kejsarsnitt. Pappan såg så trött ut (tydligen hade de hållt på väldigt länge innan det blev snitt), men väldigt lycklig. Tänk att vi också kommer att vara där sen, vad häftigt!

Juldagen

Juldagen hemma hos makens mamma var jättetrevlig, men vad jag var trött när vi åkte därifrån. Tänk att två små knattar kan låta så mycket och göra så mycket bus! Är lite overkligt att tänka att snart är det där livet med att hålla reda på barnen också vårt liv, ska bli så spännande.

Självklart fick knattarna en massa paket, men vad som var gulligt var att makens mamma även slagit in flera paket med etiketterna "till J:s och J:s bebis från farmor". Så fint! Det var jag inte alls beredd på.

Idag blir en riktig slappardag. Egentligen skulle vi till makens pappa, men han har blivit sjuk, så vi får roa oss själva här hemma istället. Känns lite oroväckande att jag redan börjat fundera på "jaha, vad ska jag hitta på då...?" med tanke på att det är så här mina dagar ska se ut i över en månad framöver. Fast det är ju inte som att det inte finns saker att göra, har ju bland annat en lång pyssel- och "fixa hemma"-lista som jag kanske ska börja beta av redan idag.

Andra "julafton"

Nu ska vi snart iväg för att julfira igen. Under de år som maken och jag firat tillsammans så har vi lagt upp det så att vartannat år är det julafton med min familj och varannat år med hans, och sedan firat man en liten "julafton" på juldagen med den andra familjen. Eftersom vi i år firade själva julafton hos min familj, så ska vi idag till makens mamma.

Kan inte låta bli att tänka tillbaka på förra året, när jag hade stor ångest över hur det skulle bli att fira med makens syskonbarn och såg juldagen hos min familj som en fristad. I år har jag tvärtom mest sett fram emot juldagen, då jag varit orolig för hur det skulle kännas att fira julafton utan pappa. Visst var det konstigt och någon gång var jag nära gråten, men samtidigt flöt dagen liksom på med mat, kalle anka och julklappsöppning, så även om tankarna på pappa fanns där så blev det liksom aldrig tid till någon sorglig stämning. Är så glad över att jag, mamma och min bror ändå har varandra! Och självklart maken och vår lilla plutt, som gör att jag nu faktiskt ser fram emot att fira juldagen tillsammans med två små busungar! Tänk, att nästa år är det vår egen lilla busunge som springer runt i tomtedräkt!

v.35 (34+1)

Idag går vi in i vecka 35! Känns härligt att komma framåt, men också lite läskigt. Nu är vi så nära, vill bara inte att något ska gå fel nu. Häftigt är att graviditetskalendrarna nu börjar fokusera mer på att det närmar sig, och de informerar bland annat om vad man ska göra om vattnet går. Känns otroligt att även om vi troligen har minst fem veckor kvar, så skulle det funka lika bra om den lilla bestämde sig för att komma till oss nu. Jag är faktiskt själv född i vecka 35, vilket gör detta till en extra rolig vecka.

Om vecka 35 skriver Vårdguiden att bebisen är ca 45 cm lång och väger ca 2600 gram. När jag föddes var jag lite längre, men vikten stämde. De skriver också att "Du har säkert känt av att barnet hickar ibland. Det sväljer fostervatten, kissar och tränar därmed matsmältningen." Det stämmer, vi har till och med börjat kalla barnet för "hickis", för den lilla hickar ofta flera gånger om dagen, och särskilt om jag dricker sött eller kallt.

När det gäller mitt mående så mår jag fortfarande bra. Visst upplever jag det som Vårdguiden skriver, att det kan kännas tungt att andas, sitta, stå och sova, men det är helt överkomligt. Jag älskar fortfarande att vara gravid och att bära på vår lilla plutt! Jag tycker att det märks att den lilla har vänt sig med huvudet neråt, för jag har fått svårare att böja mig framåt t ex och jag kan gissa att det beror på det. Har också börjat känna av det härliga fenomenet "sura uppstötningar" som framför allt uppstår då jag böjer mig framåt.

Som sagt står det en del om förberedelser inför förlossningen och om hur viktigt det är att prata med varandra. Nu i veckan ska vi kolla på profylaxfilm och sedan ska maken läsa på lite mer då det mest är jag som gjort läsandet i familjen. Jag tycker att det är viktigt att han är lika insatt som jag i smärtlindringsmetoder och också vad som händer under förlossningen. Vi ska visserligen gå igenom det på föräldragruppen, men vi har också fått i uppgift att fylla i tankar kring förlossningen till nästa bm-besök så jag vill att vi hinner prata igenom det hemma innan.

Så här ska det enligt Vårdguiden se ut i magen nu:
Häftigt! Tycker att det blir så verkligt när jag ser de där bilderna, det är faktiskt vår lilla bebis som ligger därinne!

God Jul!

God jul allihopa!!!

Bilden är tyvärr snodd från förra årets julinlägg, i år blev det ingen gran för oss. :-( Maken blev sjuk lagom till inköpet egentligen skulle gjorts och när han till slut var ute idag så fick han inte tag på någon. Jag försöker trösta mig med att julstämningen ändå inte är på topp (är lite för påtagligt att vi kommer att sakna en person på julafton) och att en gran varken gör till eller från, men vi har sagt att vi får ta igen det nästa år istället. Då har vi ju en liten en som är värd att fira lite extra för! Nästan så att jag längtar till nästa jul redan nu...

Sista dagen på jobbet

Idag var det alltså sista dagen på jobbet på ett antal månader och nu sitter jag här hemma, ledig. Så härligt att tänka att nu ska jag bara bli mamma! Den första tiden ska jag förbereda, boa och ladda inför förlossningen och bara det ska bli härligt, och sen väntar det underbara i att få ta hand om vår lilla skrutt. Vad jag längtar!

Helt roligt var det dock inte att lämna jobbet. Många känslor av ledsamhet och bitterhet som inte gick att skaka av sig när jag gick genom dörrarna. Känslor som kom bland annat av det faktum att det som jag trodde skulle vara mitt avskedsfika i själva verket var ett möte där det inte nämndes med ett ord att det var min sista dag med kollegorna. Samtidigt som det senare samma dag blev en ordentlig avskedsfika för den extraanställde som slutade efter tre månaders projektanställning, där kollegorna samlat till present. Besvikelsen i att flera kollegor inte ens sa hej då när de hastade hem för att fira jul. Och särskild besvikelse över att den kollega, vars föräldraledighetsavtackning jag själv höll i när chefen inte hann, och som tidigare uttryckt sin uppskattning över att jag bokat in lunch och köpt gulliga bebiskläder i present, visserligen sa hej då men varken mer eller mindre. Jag hade inga krav på en stor baluns för min skull, men när jag har suttit med och sett kollega efter kollega bli avtackad med fina ord och presenter, och sedan själv inte få någon uppmärksamhet alls, det känns lite i hjärtat.

Maken försökte trösta med att folk är uppe i sina julförberedelser, att de bara tänker i termer av vanlig julledighet och inte på att jag faktiskt inte kommer tillbaka efter nyår. Han har kanske rätt, men det hjälper inte mina känslor av att känna mig ouppskattad. Besvikelsen över att ha lagt ner sån kraft och ork i den här gruppen och alltid varit glad och hjälpsam även när det varit riktigt tufft, och sedan inte ändå inte få känna mig som en uppskattad medarbetare. Bara EN kollega uttryckte att hon skulle sakna MIG och inte mina kunskaper på jobbet. Resten har bara pratat om "hur ska vi göra så och så när du är borta?" och "de har väl internet på förlossningen, haha?". Det är inte roligt.

Men nu ska jag försöka att lägga det där bakom mig och se framåt - mot föräldraledigheten och pyret! DET ska bli underbart i alla fall.

Dagens mantra

Sista dagen på jobbet, sista dagen på jobbet. Sista dagen att kliva upp i ottan på ett tag och smyga runt i en kall lägenhet medan maken sover (sen blir det väl att återgå till det men av trevligare anledningar än jobb. :-))

Bytt

Världens veligaste kvinna kan nu meddela att skötväskan är bytt och att det blev en Skip Hop ändå. Den andra kändes så klumpig på vagnen och upphängningen var inte heller så bra som jag hade trott. Så när jag kollade på Blocket och hittade en riktigt bra deal där så blev det ett nytt köp. Och den här väskan hänger mycket bättre på vagnen och känns lite smidigare överlag, så nu är jag äntligen nöjd. Den andra väskan får väl omsättas i en fin filt eller kanske en present till någon av vännerna som ska få barn under våren - som maken sa är det ju inte någon konst att sätta sprätt på ett presentkort på Polarn & Pyret.

Nöjd är jag också över att bara ha två dagar kvar på jobbet! Har så smått börjat avsluta, rensa skrivbordet och lämna över saker. Det känns såå bra.

Shoppat till pyret

Som jag skrivit om tidigare så har jag haft stora problem med valet av skötväska. Har lite svårt med val generellt och i och med att jag vet att den kommer att användas väldigt mycket så vill jag ha den perfekta väskan (som inte finns såklart...). Men, idag slog vi ändå till på den från Polarn & Pyret. Att det till slut blev den var framför allt en ekonomiskt sak - via mitt Medmera-kort fick jag hem en rabattcheck på 20% på en valfri vara hos P.op och tillsammans med att vi hade presentkort där så behövde vi bara betala 50 kr i kontanter. Kändes inte helt fel för även om det såklart skulle blivit billigare att köpa begagnat som vi först tänkt så kunde vi ju lika gärna använda de där presentkorten till att köpa väska (kläder behöver vi faktiskt inte så mycket mer). Så nu ska jag bara testa att hänga på den på vagnen och se hur det känns. Maken tyckte att den verkade bra i alla fall, men har sagt att vi kan alltid byta om jag inte tycker att det blir bra. (Vilket är precis rätt sak att säga om man har en väldigt velig fru...:-) )

Sedan hade vi också en premiecheck hos Coop så då passade vi på att köpa första paketet blöjor. Vi har ju tänkt använda tygblöjor i första hand, men det känns bra att även ha engångs som ett komplement så man inte får panik om man inte har hunnit tvätta. Dessutom tänker jag att det kan vara bra att ha engångsblöjor också om man ska iväg på något och vill ha det lite smidigare.

Två saker till att bocka av på listan alltså, det börjar bli väldigt få luckor nu...

v. 34 (33+1)

Så har ytterligare en vecka gått - tänk att det inte är så lång tid kvar nu, det är verkligen galet. Men som de flesta sa på föräldragruppen; först ska vi fira jul och sedan är det dags att börja förbereda sig på riktigt. Då ska vi tvätta kläderna och packa BB-väskan och sånt som börjar skrivas om i graviditetskalendrarna nu.

Eftersom vi var på ultraljudet i måndags vet vi ju lite mer den här veckan. T ex att Vårdguidens uppskattning om vikten till 2350 gram troligen stämmer för vår bebis. Längden däremot sa sköterskan inget om, men Growingpeople skriver att den är ca 46 cm. Dessutom står på Vårdguiden att "Många barn ligger nu med huvudet nedåt" och det vet vi ju också att vår lilla gör. Nu är i princip allt färdigbildat på barnet, utom lungorna som behöver lite tid till, så som sagt hoppas vi på att den lilla stannar därinne åtminstone till efter årsskiftet. Vi har faktiskt inte börjat fundera på när den lilla kan tänkas att komma ut, om den blir tidig eller sen, men det blir nog fler sådana tankar när det närmar sig ännu mer.

Och så här sedan magen ut nu för tiden:


Orkar inte riktigt fixa en jämförelse för det känns som att det inte är så stor skillnad mot förra gången, men lite växer den ju hela tiden. Ska försöka att få till ett inlägg som visar alla fotade veckor istället, kan nog bli lite roligare.

Hostar

Förkylningen fortskrider och jag hostar och hostar som en tok. Fick ont i magen i morse av allt hostade och började tänka tankar som "kan man hosta ut bebisen"? Alltså inte hosta ut, men påverka miljön därinne på något sätt. Men troligen är det bara i resterna av mina magmuskler som det onda sitter. Jobbigt är det i alla fall, och bion som var inplanerad idag är bara att ställa in. :-(

Gravidbeskeden hopar sig

Idag fick jag ytterligare ett graviditetsbesked från en person som står mig väldigt nära. Nu vet vi om nio par förutom vi som ska ha barn under våren, helt galet att det är så många och att de flesta dessutom finns i vår närmare bekantskapskrets. Gissa om jag är otroligt tacksam över att sitta här med min stora mage, när jag får höra gång på gång om att den och den ska få barn. Även om det sticker ett litet stick av avundsjuka för att det verkar gå så lätt för alla andra, så är just nu faktiskt min största känsla glädje och att det ska bli så roligt att kunna gå runt och vagnpromenera med alla dessa föräldrar. Vilken lyckokänsla det är bara att kunna känna lycka för andras skull!

BM-besök (nr 6)

Idag fick vi gå till en annan barnmorska för att vår egentliga tid krockade med första träffen med föräldragruppen. Den var för övrigt väldigt bra. Vi var sex par som alla skulle ha barn i februari, vi var först och de sista tror jag skulle ha 20:e. Den här gången pratade vi mest lite allmänt och sen fick vi dela upp oss i en tjej- och en killgrupp och diskutera och anteckna utifrån ett forumlär så att barnmorskan som leder gruppen ska kunna se vad vi har för kunskap och vad vi har frågor kring. Jag tror att både jag och maken var mest pålästa i respektive grupp... Hur som helst kändes det trevligt bara att sitta och diskutera även om inte frågorna var exakt desamma.

Kontrollen hos barnmorskan visade följande:
Blodtryck: 105/70
Blodsocker: 5.0
SF-mått: 30 (vilket var exakt enligt kurvan)
Hjärtljud: Idag lyssnade vi både med tratten (och maken hörde faktiskt bra för en gångs skull) och med dopplern och då pendlade hjärtslagen mellan 133 och 136.
HB: 130
Vikt: Ingen vägning

Hon kände också på hur barnet låg och maken fick också känna hur huvudet låg där nere, roligt!

Rapport från sjuksängen

Det var ingen tvekan om att jag skulle vara hemma från jobbet idag - fy vad jag är sjuk! Tänker på den där reklamen med en man som tycker att kvinnors klagan på att föda barn inte är något emot när en kille är riktigt förkyld - att jag snart ska föda barn hindrar tydligen inte förkylningen.

Sov 14 timmar inatt med några enstaka uppvaknanden, och efter en dusch och lite frukost (som maken erbjöd mig att få i sängen) börjar jag känna mig lite som en människa igen. Maken tyckte att jag var så ynklig att han faktiskt stannar hemma och pluggar idag för att kunna ta hand om mig - gulliga gulliga maken.

Tråkigt förutom själva sjukan är att jag missar sista passet på yogan, julfesten på jobbet och allra troligast också vår första träff med föräldragruppen som är imorgon. Hade verkligen sett fram emot den och dessutom ska vi ha besök hos bm direkt efter. Hoppas på att kunna friskna till tillräckligt bara för det besöket. Skönt däremot är att jag faktiskt köpte sista julklappen igår på lunchen (när jag inte hade en aning om att det skulle säga "pang" bara några timmar senare) så julstressen behöver jag inte tänka på. Tänkte bara skriva några julkort, men det är ju en perfekt "från sängen"-syssla.

Sjuk!

Har för mig att jag läste i någon av mina gravidböcker att "nu kan det bli svårt att sova". Jajamensan - senaste nätterna har jag nog klockat in på fyra timmar per natt. I natt gick jag för det första och la mig lite för sent och vaknade sen av 1, sendrag i benet, 2, att jag behövde vända mig, 3, att jag behövde gå på toaletten och 4, att jag var täppt i näsan. Att somna om efter varje gång är ju tyvärr inte det lättaste, många tankar som dyker upp och sen stressen av att veta att klockan sju ringer klockan. Jag sover mycket bättre på helgerna, troligen somnar jag om lättare för att jag vet att jag kan sova lite extra på morgonen om det behövs, så jag hoppas att det blir bättre när jag snart är ledig. Hur som helst, de senaste nätternas sömnbrist gav mig idag halsont och huvudvärk som ett brev på posten. Gick hem tidigare från jobbet, maken tog över matlagningen, och nu ska jag försöka gå och lägga mig supertidigt och hoppas på att jag kan få det hela att gå över. Är inte lockad av att vara sjuk när det är kort tid kvar tills jag ändå är ledig och till jul (men jag tvekar inte att vara hemma imorrn om jag inte mår bra).

TUL

Idag var det dags för tillväxtultraljudet. Tänk att vi kommit så långt redan!

Allt såg bara bra ut, vi fick med oss en lapp hem sen där allt började med "normalt...". Jätteskönt! Däremot fick vi inte med oss någon bild, men det var förståeligt för allt var så stort där inne att det var svårt att se något (men lite trist såklart). Det vi fick se var bland annat att den lilla tränade på andningsrörelser och då sa sköterskan att det brukar betyda att det är en pigg bebis, och det stämmer ju. :-) Redan i väntrummet levde den om så att det syntes rejält även med knäppt tjock kofta. Vad mer ultaljudet visade, var att tvärtom mot tidigare, så var den lilla faktiskt lite större än genomsnittet - 9,8%. De beräknade vikten till 2268 gram. Känns kul att de faktiskt kan säga sånt redan när den ligger därinne.

En sak vi ju inte ville se var om det är en pojke eller flicka därinne, och det hade vi fått tips om att säga till om då det kan vara lätt att se när den är så här stor, så när sköterskan mätte lårbenet så fick vi titta bort. Överraskningsmomentet kvarstår alltså!

Till slut tittade sköterskan även på moderkakans placering eftersom den legat väldigt lågt tidigare. Den hade stigit precis så mycket (plus två millimeter) att det kan bli en vaginal förlossning (och kan tydligen fortfarande stiga ytterligare), så nu får vi chansen att prova på det och jag kan fortsätta läsa förlossningsböcker! Dessutom hade den lilla vänt sig med huvudet nedåt, så den börjar väl också förbereda sig. Det är faktiskt helt ofattbart att nästa gång vi ser den lilla så är det troligen ute i verkligheten! Ultraljudsenheten har samma entré som förlossningen och det var lite smått surrealistiskt att tänka att nästa gång vi är här så är det för att bebisen är på väg. Jag längtar!

Det rullar på

Känns som jag skriver väldigt lite här nuförtiden. Dels beror det på att tiden inte riktigt räcker till ibland, dels för att det känns som att det inte händer så mycket just nu, det flyter liksom mest på. Jag julbakar, köper lite julklappar och pysslar lite hemma. Att förbereda för den lillas ankomst ligger lite på is just nu, det är mer julförberedelser som gäller. Jag tänker att jag har gott om tid i januari när jag ska vara ledig. "Så tänkte vi också" sa en kollega vars barn kom över en månad för tidigt. Man vet ju aldrig, men jag tror att den lilla kommer att dröja, är ju vanligare att gå över tiden än tvärtom vad jag har förstått. Och skulle det nu vara så är skrutten väljer att titta ut lite tidigare, så har vi faktiskt det mesta hemma i lägenheten och på vinden, det ska bara sättas ihop och tvättas och sorteras.

v.33 (32+1)

Om vecka 33 skriver Growingpeople att medellängden är 45 cm och vikten 2200 gram. Vårdguiden skriver att "Bebisen uppfattar ljus och mörker, natt och dag." och att barnet har aktivitet i hjärnan även när den sover vilket kanske är att den drömmer. Growingpeople skriver också att "Visste du att ditt barn som fått en speciell berättelse läst för sig i magen kan skilja den berättelsen från andra berättelser när de sedan är födda." Jättehäftigt! I början tänkte jag mycket på att jag skulle spela särskild musik för barnet och även en speldosa som jag fått, så att den skulle kunna känna igen det sen, men det har helt enkelt inte blivit av. Men pratar gör vi ju, så den lilla lär ju känna igen våra röster i alla fall. :-) Och alla julsånger jag sjunger när jag står i köket.

Det är fortfarande mycket aktivitet i magen, vilket är jättehärligt. Jag har också förstått att det rytmiska jag känt måste vara att den lilla hickar, och det gör den ganska ofta. I morse hickade den när jag vaknade. Jag blir alltid lika glad av att vakna tillsammans.

Enligt Vårdguiden ska den lilla se ut som nedan. Jag har svårt att förstå att det är en nästan klar bebis som ligger därinne. Längtar till vi ska få se vem det är!

Förlossningsförberedelse

Idag var jag och make på den förlossningsförberedande klassen på min yogakurs. Vi fick andas och prova på lite olika ställningar både för att slappna av och att hjälpa till att få ut barnet, och sedan var det lite allmän info om förlossningen. Maken var lite skepisk när vi var på väg dit, men efteråt tyckte han att det hade varit bra. Själv tycker jag det det känns mest overkligt - ska vi verkligen gå igenom en förlossning? Och är det verkligen så kort tid kvar att det är dags att börja förbereda sig? Jag kan helt enkelt inte förstå det, att det inte är så lång tid tills vi ska få träffa den lilla därinne, och längtan bara ökar och ökar.

Skötväska?

Vi har ju haft det mesta klart ett tag nu, men en sak som vi inte skaffat är skötväska. Tycker att det är hur svårt som helst. Å ena sidan tänker jag ekonomiskt och att man faktiskt kan ha vilken väska som helst, å andra sidan är jag ju ett organisationsfreak som gärna skulle se att min vanliga väska hade ett fack för var sak och som hatar att rota runt och leta efter något i botten. Man ska ju ändå använda den där väskan varje dag, så att investera i en som jag gillar och som har sjukt många fack är nog det bästa. Men då kommer jag ju till nästa fråga - vilken väska?

Har kollar på en från Polarn & Pyret som visserligen är dyr men som verkar ha många fack. Annars har jag hört bra om märket Skip Hop. Kollar man runt på olika forum rekommenderar alla väldigt olika tycker jag, och det är väl baserat på olika behov. För mig är det som sagt viktigt med många fack, och att det finns såna där korta band att spänna runt barnvagnshandtaget, har hört att med vår vagn kan det vara svårt att hänga själva remmen över handtaget.

Nån som har några tips?

Brist på fettsyra ger dåliga spermier

Nu skriver bland annat Presskontakt om att brist på Omega 3 och Omega 6 kan ge dåliga spermier hos män. Tydligen ska även små mängder brist påverka negativt.

Tankar

Ju mer jag tänker på inlägget jag skrev igår, om sorgen efter pappa och glädjen för vår nya familjemedlem, ju mer kommer tankarna tillbaka kring att det kanske finns en högre mening med att det blev som det blev. Att vi blev gravida just när vi blev det för att få ha en glädjeglimt i mörkret. Nu blir slutet på året inte bara en avslutning utan nästan mer en början på något nytt och fantastiskt.

Börjat julförbereda

Idag var jag hemma hos min mamma och bakade lussekatter, jättemysigt. Jag älskar verkligen julen och alla förberedelser, och även om vi inte har barnet att fira med i år, så känns det ändå speciellt att få gå runt och pynta och förbereda med en stor mage. Vilken kontrast mot förra året, när vi gick och väntade på att få börja med ivf och jag var sååå avundsjuk på de vänner som hade småbarn att dela högtiden med. Så här skrev jag dagen före julafton förra året: "Hoppas att detta är den sista barnlösa julen för oss allihop. Jag inser att det är lite tight för mig att hinna få fram ett barn till nästa jul, men ligger det en liten en i magen när jag går runt och pyntar nästa år så räcker det så bra så. ;-)" Tänk att min dröm faktiskt gick i uppfyllelse! Och tänk att nästa år så har vi en liten en som kanske till och med går runt. Jag blir tårögd bara jag tänker på det.

Tyvärr är känslan inför jul inte helt odelat glädjefylld. I år kommer det att finnas ett stort tomrum i firandet och jag blir tårögd av en helt annat känsla än lycka när jag tänker på att till pappa behöver jag inte köpa någon julklapp. Det kommer nog att bli en tuff julafton i år, för pappa stod för många av de traditioner vi hade kring jul (t ex hade vi alltid en särskild julklapp som vi gömde så att han trodde att han inte skulle få någon, och det var alltid lika roligt) och hans frånvaro kommer att kännas så tydligt. Men julen är alltid julen, och det blir nog mysigt ändå när vi samlas resten av familjen även om det känns sorligt. Jag får tänka på vår nya familjemedlem istället och hur underbart det är att vi äntligen ska bli en till!

v.32 (31+1)

Barnet är nu enligt Growingpeople ca 44 cm långt och väger ca 2 kilo. Känns lika fantastisk varje gång jag läser siffrorna - det är ju en riktigt stor plutt därinne! Och det märks - jag känner mig anfådd nästan konstant, ofta bara av att ligga i soffan. Dessutom tycker jag att jag är kissnödig oftare och inte heller kan äta lika mycket längre. Det märks också att pyret får mindre plats, det buffas och stökas runt där inne och trycks både åt det ena och det andra hållet. Det är rena rama showen att kolla in magen, det syns tydligt även utanpå kläderna.

Vårdguiden skriver om förvärkar och om läckande bröst. Förvärkarna beskrivs som mensvärk, och det är precis så det känns för mig då och då - gissar på att det alltså är förvärkar som jag har. Men det är ingenting som gör ont eller att det kommer ofta. Läckande bröst har jag inte märkt nåt av alls. Tyvärr skriver de också att vid den här tiden kan man bli förstoppad (igen, jag trodde det bara var i början) och såklart så har jag fått tillbaka min tröga mage. Inte kul! Dessutom undrar jag om jag inte fått hemorrojder... :-(

Nu börjar vecko-dagböckerna också att skriva om att det är dags att förberereda sig inför tiden efter förlossningen. Det står om försäkringar och att planera föräldraledigheten. Skönt att ha sånt klart, även om jag ännu inte fyllt i uppgifterna på försäkringskassans hemsida. Maken har dock börjat prata om att vi skulle kunna fördela föräldraledigheten annorlunda, så att vi t ex skulle kunna dela på vissa veckor så att vi är lediga några dagar i veckan var, men jag vet inte om jag orkar tänka om. Eftersom jag hur som helst ska vara hemma den första tiden så har vi ju lite tid på oss att diskutera.

Och här är magen v.32:

Jobba på?

Jag tycker att det är många bloggare jag följer som skriver att de är less på sina jobb just nu och även flera personer jag känner irl. Inte kul alls. Träffade en kompis häromdagen som gärna vill få barn, men som också har problem med jobbet, och som sa att antingen skulle hon vilja bli gravid nu och bara "stå ut" tills föräldraledigheten eller så skulle det vara lite "dålig timing" att bli gravid direkt om hon lyckas fixa nytt jobb. Fy, vad jag kände igen mig i resonemanget. Jag var less på jobbet redan innan vi började försöka, men slutade söka nytt några månader innan eftersom jag var rädd att det första jag skulle behöva göra på ett nytt jobb var att berätta att jag var gravid (och kanske inte få förlängt efter provanställningstiden). Haha, kan jag bara säga så här i efterhand. Jag hade kunnat byta jobb flera gånger. Mitt enda råd till henne var att inte försöka planera en graviditet efter jobb, eller tvärtom - jobb efter graviditet. Är man less på jobbet måste man byta. Att bli gravid är ju så fantastisk så att "passar" det inte så bra med jobbet så tror jag att glädjen över graviditeten överskuggar alla jobbiga känslor kring att behöva berätta att personen de just anställt snart ska vara ledig.

Hemmajobb

Eftersom BM-besöket låg precis efter lunch så bestämde jag mig för att jobba hemma under eftermiddagen. Skönt, tänkte jag, men hade då missat tre saker:

1. Min kontorsstol är ganska skön ändå om man jämför med skrivbordsstolen hemma...inte kul för ryggen.
2. Hur mycket byggjobbare kan låta. (De håller på att reparera balkongerna som blev illa åtgångna förra vintern. Fråga mig inte varför de börjat med detta precis nu.)
3. Hur kallt det kan bli i en lägenhet på en trappa när porten står öppen hela tiden för att byggjobbare ska springa in och ut. Min halvkassa termometer visar nu 18 grader, men det måste vara kallare för händerna är ju som istappar.

Kan säga att jag hoppas verkligen att de är klara med byggjobbandet tills februari, och helst till januari när jag ska vara hemma och vila upp mig.

Nu går jag och värmer mig med en kopp choklad och en lussebulle istället. Det är i alla fall den stora vinsten med att jobba hemma.

BM-besök (nr 5)

Ytterligare ett BM-besök idag. Tyckte det var lite märkligt eftersom vi var där för bara en vecka sen, men hon sa inget i alla fall.

Blodtryck: 115/60 (Kan inget om sånt med det var tydligen bra)
Blodsocker: Inget prov togs
SF-mått: 28. Vi följer fortfarande vår kurva exakt. :-)
Hjärtljud: Blev bara tratten idag igen så vi fick inget värde, men hon sa att det var bra.
HB: Inget prov togs
Vikt: Ingen vägning denna gång

Totalt var jag därinne ca tio minuter, vilket gjorde att maken (som var lite försenad) för första gången inte fick vara med. Hon frågade som vanligt hur jag mådde och om jag hade några funderingar, men jag mår ju bra och det mesta jag vill veta läser jag i andras bloggar. :-) Hon tyckte i alla fall att vi verkade rätt förberedda och sa att "ni kan ju få barn redan idag", fast tillade att liite längre är det ju bäst om den stannar därinne. Jag håller med - på den här sidan året får den lilla hålla sig inne i alla fall.

Vi fick också ett papper som hon sa att vi kunde fylla i och ta med i besöket kring v.35-36. Det var fyra punkter: Tankar om graviditeten, förlossningen, amning och vilket BVC vi vill ha. Trodde att det skulle vara mer explicita frågor kring förlossningen, men det kanske mer tas upp till diskussion. Jag har i alla fall börjat föra lite anteckningar kring hur jag vill ha det om jag får bestämma...