TUL

Idag var det dags för tillväxtultraljudet. Tänk att vi kommit så långt redan!

Allt såg bara bra ut, vi fick med oss en lapp hem sen där allt började med "normalt...". Jätteskönt! Däremot fick vi inte med oss någon bild, men det var förståeligt för allt var så stort där inne att det var svårt att se något (men lite trist såklart). Det vi fick se var bland annat att den lilla tränade på andningsrörelser och då sa sköterskan att det brukar betyda att det är en pigg bebis, och det stämmer ju. :-) Redan i väntrummet levde den om så att det syntes rejält även med knäppt tjock kofta. Vad mer ultaljudet visade, var att tvärtom mot tidigare, så var den lilla faktiskt lite större än genomsnittet - 9,8%. De beräknade vikten till 2268 gram. Känns kul att de faktiskt kan säga sånt redan när den ligger därinne.

En sak vi ju inte ville se var om det är en pojke eller flicka därinne, och det hade vi fått tips om att säga till om då det kan vara lätt att se när den är så här stor, så när sköterskan mätte lårbenet så fick vi titta bort. Överraskningsmomentet kvarstår alltså!

Till slut tittade sköterskan även på moderkakans placering eftersom den legat väldigt lågt tidigare. Den hade stigit precis så mycket (plus två millimeter) att det kan bli en vaginal förlossning (och kan tydligen fortfarande stiga ytterligare), så nu får vi chansen att prova på det och jag kan fortsätta läsa förlossningsböcker! Dessutom hade den lilla vänt sig med huvudet nedåt, så den börjar väl också förbereda sig. Det är faktiskt helt ofattbart att nästa gång vi ser den lilla så är det troligen ute i verkligheten! Ultraljudsenheten har samma entré som förlossningen och det var lite smått surrealistiskt att tänka att nästa gång vi är här så är det för att bebisen är på väg. Jag längtar!