torsdag 24 februari 2011

Bloggtankar

Det är många bloggare jag följt och fortfarande följer som förändrat sitt bloggande den senaste tiden, av olika anledningar. En del har slutat blogga, andra bloggar på annan plats och vissa har valt att lösenordsskydda.

Som det ser ut nu har jag också kommit till punkten där jag börjat fundera kring hur jag ska göra med bloggandet. Det finns flera anledningar till det. Den första är att jag startade den här bloggen för att skriva av mig kring vår barnlöshet, ivf-behandlingarna och sedan kring graviditeten på ett väldigt öppet och anonymt sätt. Det var ämnen som handlade om mig (och maken till viss del). Det har verkligen varit en stor hjälp för mig och det har varit underbart att vara en del av en gemenskap, men jag vet inte om jag vill blogga om vårt lilla pyre på samma öppna sätt. Jag skulle visserligen kunna ändra fokus, och blogga mer om min vardag och andra intressen, men det känns av någon anledning inte riktigt rätt att göra just här och nu. Kanske är det en känsla av att jag kommer att ha svårt att hålla anonymiteten. Har bland annat fått flera frågor här på bloggen om vad vår lilla ska heta och redan här tycker jag att det är svårt att balansera vad jag ska lämna ut och inte.

Dessutom är det så att jag också har en annan blogg, en hyfsat ickeanonym sådan där jag bloggar om andra intressen. En blogg som blivit lidande under den tid vi fokuserat på att få en till familjemedlem, men som jag mer och mer känner motivation för och vill lägga tid på. Jag tror att de ämnen som jag kommer ha behov av att blogga om i samband med pyret och mitt liv som förälder, kommer att kunna passa in där. Det kommer inte att bli något dagligt bloggande av typen "idag gjorde plutten det och det" men lite tankar kring föräldraskap kommer nog att dyka upp då och då.

Att ha två bloggar har funkat under tiden jag varit gravid och haft gott om tid, men nu känner jag att jag inte riktigt har den tiden längre så det är också en del av det hela. Det är väldigt svårt att fatta ett beslut kring hur jag vill göra, egentligen vill jag nog både äta kakan och ha den kvar... Ska fundera lite till. Hur som helst kommer jag ju inte att slua blogga helt, och blir det så att jag slutar att blogga här kommer ni att få möjlighet att läsa min andra blogg istället. Återkommer i ämnet...

12 kommentarer:

Sara sa...

Shit vad nervös jag blev där.. Det var riktigt skönt att läsa den sista meningen.. :)

Vill ju givetvis fortsätta följa er, men förstår att det blir jobbigt med två bloggar..

Jeane Quidote sa...

Tänkte exakt som Sara, kändes så ledsamt att "säga adjö" (om du förstår). Vore roligt att få fortsätta följa dig.
Kram!

Miss S sa...

Jag vill gärna fortsätta läsa om ert liv med ert lilla mirakel. Om du avslutar den här bloggen och fortsätter med den andra, så kanske man får lov att följa med dit...? :-)

Smassk sa...

Jag hänger också gärna med till din andra blogg och förstår helt dina tankar. Som du vet har jag ju haft dem med och därför lösenordsskyddar min blogg.

Det är fantastiskt roligt att följa dig för det känns ju som jag sagt tidigare att vi har mycket gemensamt med våra barn. :)

/S

TeachMom sa...

Jo, sådana funderingar har jag också. Det blir nog bara en blogg sedan när de kommer, och om de kommer att vara med på bild blir det lösenord.

Håller för övrigt med ovanstående, blev lite orolig först men lugn när du skrev om din andra blogg. :)

Hanna sa...

Hoppas också få följa med till din andra blogg!!

IVF-Karusell sa...

Jag gjorde tvärtom, hihi! Min första blogg har jag inte skrivit på under 7 månader...blev att jag fortsatte på IVF-bloggen istället.

Hoppas på att få följa med dock till nästa blogg för det är roligt o liksom fortsätta ha kontakten!
kram!

Anonym sa...

Ja du får helt enkelt fundera vad som känns bäst, det är svårt det där.

Trevlig helg på er!

Linda sa...

Ja du får helt enkelt fundera vad som känns bäst, det är svårt det där.

Trevlig helg på er!

(ååååh, att jag alltid har för bråttom o kommentera o glömmer bort o skriva vem jag är. Men nu vet du!!)

K sa...

Jag vill hemskt gärna följa med till den andra bloggen. Vill fortsätta läsa om ert lilla mirakel! :)

moi sa...

jag har sagt det förut till single mother by choice - att följa en ivfblogg liksom är en blogg som handlar om ett drömresemål och så precis när resenären kommit fram och man äntligen ser fram emot att få dela resan med så är det slut. Det är trist tycker jag men jag förstår att man kanske väljer att göra så.
Jag skulle inte bli förvånad om jag själv gjorde det heller.

tänk ändå vad mycket du upplevt inom loppet av ett år, det slog mig just.

Yevonde sa...

åh jag hoppas jag får fortsätta läsa :)