Något positivt i allt

En sak jag är tacksam över i den här vänte-karusellen är att jag inte oroat mig särskilt mycket för den lillas välbefinnande. Det har nog annars varit min största fasa med att gå över tiden, att något ska hända med skrutten när den är helt leveransklar. Som tur var är det fortfarande livligt därinne (om än att man märker att det är en hel del trängre) och sedan funkar det så fint att maken kan höra pyrets hjärtljud bara genom att lägga örat mot nedre delen av magen. Har varit ett antal gånger när skrutten varit lugn ett tag som jag bett honom att lyssna och då säger han alltid att det "låter precis som vanligt" och då har oron runnit av direkt. För oavsett hur jobbigt det är att gå och vänta så är ju det absolut viktigaste att skrutten mår bra!