Lite mer tankar om igångsättningen

Tack för alla fina kommentarer på förra inlägget - speciellt roligt att läsa om alla igångsättningar som faktiskt gått snabbt och bra! Vi fick en usel broschyr från Sös där man kunde läsa att "förbered er på att det tar flera dygn" och "om värkarbetet inte kommit igång före natten får din partner åka hem" - vilken motivationshöjare! Efter det var jag lite extra deppad och ville mest bara grina...

Hade hoppas på att något skulle hända under natten bara för att, men inte. Fortfarande de "vanliga" sammandragningarna, men inget vatten eller annat. Idag ringde vi och skulle få en tid bokad, bara för att mötas av att "vi har jättefullt, vi ringer när vi får plats". Känns lite jobbigt att dels få veta med kort varsel när vi ska in, dels att veta att vi kommer att få komma in på ett fullt BB där de redan har väldigt mycket att göra. Lite skillnad mot Södra BB där det är väldigt lugnt och man får en väldigt närvarande barnmorska.

Sedan måste jag nog också skriva att det känns som att min negativa inställning till igångsättningen handlar om mer än bara att vi missar Södra BB, även om jag som sagt hade sett fram mycket att få vara där. En del av det jobbiga har nog med att göra att jag var förberedd på att vi skulle på en kontroll och att "diskutera ingångsättning" skulle vara med som en del av denna - men inte att igångsättningen skulle ske redan dagen efter. Det kom lite som en chock och jag kände mig minst sagt oförberedd. Kom mig inte ens för att fråga något utan vi tog bara broschyren och gick. Önskar nog att läkaren tagit sig lite mer tid att diskutera våra känslor just då, för hon märkte ju att vi blev väldigt förvånade. Och framför allt hade jag önskat att min barnmorska hade varit mer kunnig kring hur de hanterar IVF-graviditeter och förberett oss redan innan på att vi bara får gå till 41+1. Då hade vi redan från början vetat att vi hade mindre chans att få vara på Södra BB, och hela den här veckan hade nog varit annorlunda om vi fått veta att vi haft en annan deadline än vi förberett oss på.

Sedan känns det också lite extra snopet med igångsättning, nu när min kropp faktiskt har reagerat på de värkar jag haft och det känns som att om vi bara hade fått några extra dagar på oss så hade det kanske kunnat komma igång ändå.

Men men - jag ska verkligen försöka att fokusera på målet nu, och inte på vägen dit. Förhoppningsvis går allt bra och lätt, att de är jättegulliga på Sös, och sen är vi ju faktiskt föräldrar och det är ju det som är målet med allt det här!