Vet inte om det är "motgångarna" med mensen eller något annat, men jag min positiva inställning börjar dala. Tankarna dras ofta till min gravida vän, och det är inte glada tankar kan jag säga... :-( Det känns bara så trist att det i mitt lilla tjejgäng nästan alltid är någon som är gravid, och det är aldrig jag. Kommer väl att vara min vän som ska börja försöka efter nyår som är näst på tur att ta vid efter hon som är gravid nu. Dessutom tror jag att det känns lite extra med denna graviditet eftersom jag faktiskt hade kunnat vara gravid nu, jag med. När missfallet kom hade jag bestämt att träffa denna vän och när jag ställde in så bestämde jag mig för att vara öppen med varför och hela vår historia. Det kändes väldigt bra att även hon fick veta, men i efterhand så känns det lite extra hårt tror jag att hon faktiskt satt där och var gravid i ca tolfte veckan. Jag är såklart glad att hon valde att inte säga något då, men jag kan inte komma ifrån den här känslan av svikenhet.
Dessutom har jag börjat drömma om mitt ex och jag är hyfsat säker på att det är kopplat till att han ska bli pappa om en månad. Det verkar sitta som en tagg där någonstans, men jag vet inte riktigt varför eftersom jag aldrig var intresserad av barn när vi var tillsammans, men tydligen verkar det vara ett känsligt ämne ändå. Kanske är det så enkelt att jag bara önskat att få bli först...
6 år sedan
5 kommentarer:
Jag känner så väl igen mig... Visst vill jag glädja mig med alla andra men jag är så full av min egen sorg att det är svårt att få plats med någon glädje. Och det gör mig snarast ännu sorgsnare. Det känns ändå lite lättare när man ser att man inte är ensam, även om det känns så. Tack.
Skrutt
Skönt att kunna göra någon annan glad med sitt gnäll... :-)
Men jag vet precis hur du känner och att det faktiskt blir lite lättare av att inse att det inte bara är en själv som har svårt att ta in andras glädje. Kram på dig.
Det är många tankar och känslor som trängs inombords när man går igenom en behandling och hela tiden bär på den där djupa längtan efter ett barn. Låt tankarna komma och gå, det är en process som tar tid.
Håller tummarna för att behandlingen skulle lyckas den här gången och att du snart ska få gå omkring med en växande mage!!!! Kram!
känner igen mig så väl! Dels att känna sig sviken av en vän som inte berättar DIREKT att hon är gravid. Det är så jobbigt att höra, men samtidigt lindrar det lite om hon iaf berättar tidigt för en och inte när magen börjar synas. Dels känner jag igen det där med exet. Ville inte heller ha barn med mitt ex och jag tycker att jag har gått vidare men ändå gör det ont att han hann före med barn. Bra att mensen kom till slut! Jag håller tummarna för äggplock och återinsättning och plus snart!
pärla - hoppas också på en växande mage snart :-)
barnärlivet - nej, ingen mens än, men jag hoppas fortfarande...
Skicka en kommentar