Spraydag 1 - igång igen!

Imorse tog jag första spraydosen och så var vi helt plötsligt igång igen. Det känns mest väldigt märkligt, framför allt för att tiden har gått så fort och jag har lyckats ha humöret uppe hela tiden. Det är också en intressant känsla av att göra det hela igen, nu vet jag ju precis vad vi ska gå igenom till skillnad från förra gången där varje moment följdes av ett frågetecken. Visserligen har jag den nya sprutsorten att noja över, men det är en förhållandevis liten del av det hela. Nu ska jag bara försöka hålla kvar tanken att vi faktiskt ska lyckas på det här försöket, men jag gissar på att det kommer att gå lite och upp ner.

För att skriva något annat så väntar jag på att gravida vännen, eller mammavännen kanske jag borde skriva nu, ska komma hit och fika. En sak som är trevligt med henne är att hon har ett annat synsätt än mina andra vänner; hon frågar helt enkelt om det är ok att hon tar med sig bebisen. Det är en så liten sak, och självklart är det ok, men bara det att hon frågar värmer hjärtat hos mig. Både för att hon förstår att det kan vara känsligt för mig att träffa småbarn, men också för att hon har en annan syn på det här med barn än många av mina andra vänner. Har ett antal sådana som brukar bete sig som deras barn är en förlängd del av dem själva och alltid måste följa med "på köpet" när man bjudit in dem på något. Det känns ju helt ok när de är väldigt små, men när barnet är två-tre år och lika gärna kan vara hemma med sin pappa istället för att sitta med när vi tjejer ska ses och fika. Det brukar nämligen sluta med att mamman får ägna all tid åt barnet. Inte så jättekul när vi äntligen hittat ett tillfälle när det går att ses.