Inte mycket som händer...

Ingen förlossning än... :-( Hoppades ändå lite att det kunde vara något på gång i morse, men det verkar ha varit mer önsketänkande. Har fortfarande sammandragningar då och då, men inte med någon regelbundenhet och på eftermiddagen tror jag att det gick flera timmar mellan vissa. Hoppas på att det här i alla fall är ett tecken på att kroppen gör sig i ordning och att det kanske inte är så lång tid kvar, kanske kan hoppas på morgondagen?

Dagens status

Här händer inget än... Har fortfarande kvar "mensvärkskänslan" och sammandragningar som kommer och går, men inget som är särskilt smärtsamt (även om de här sammandragningarna känns betydligt mer än de gjorde för ett par veckor sen). Har roat mig med att kolla på klockan sista timmen när jag suttit vid datorn istället för att göra mig iordning för min lunchdate, och det känns i magen med ungefär tio minuters mellanrum. Men som sagt är det inte särskilt smärtsamt och inget som säger att "nu är det på gång". Tycker också att det trycker mer nedåt, och att ryggen har gjort mer ont än vanligt de senaste dagarna.

Att gå här och försöka "tolka" vad kroppen säger påminner mig lite om tiden innan plusset när jag försökte analysera alla kroppens reaktioner. Mådde jag inte lite illa? Var lite öm i brösten? Nu är det "gjorde det inte lite ont?". Och checkandet på toaletten är inte efter blod utan efter om slemproppen behagar visa sig (fast jag har läst på nätet att man inte alltid märker när den släpper).

Tråkiga mornar

Det är en trist känsla att vakna på morgonen och inse att absolut ingenting har hänt under natten, för det är tydligen då det ska hända enligt alla böcker och gravidsiter. Det enda som händer på natten här är att jag måste gå upp för att kissa, och ibland vaknar för att jag legat för länge på samma sida och fått ont i axeln eller benen. I morse tyckte jag dock att jag vaknade med mer "mensvärk" än vanligt, men jag tror att det bara är någon sorts önsketänkande att det skulle vara något som är på gång. Och när jag har läst på nätet så skriver alla att "när värkarna kommer, då VET man, behöver man fråga sig själv om det är något på gång så är det inte det". Suck...jag vill bara att något ska hända!

Magen

Nu när vi har gått ända till vecka 40 tyckte jag det vore kul att göra en sammanställning av hur magen växt genom graviditeten. Önskar att jag börjat fota tidigare så att jag hade någon bild på hur magen såg ut helt ogravid, men man ser ju i alla fall att den har växt en hel del genom veckorna.



Det finns ju plats för en v. 42 också, men jag hoppas att det inte ska behövas utan att det här blir sista bilden.

v.40 (39+0)

Tänk att vi är framme i vecka 40! Nu skriver kalendrarna att barnet kan komma när som helst, även om det också kan dröja lite. Det gäller att vila, sova och att ladda med kolhydrater inför förlossningen. Väskan bör vara packad.

Jag känner mig redo nu! Jag tycker att jag märker av mer sammandragningar, inget smärtsamt men att magen drar ihop sig oftare. Tyvärr finns det ju inga säkra tecken som visar att det är på gång innan det faktiskt är på gång, men det vore skönt att veta att vi inte behövde vänta så länge till. Jag försöker tänka "max tre veckor" istället för de där sex dagarna som räknaren visar.

Så här ser magen ut nu:


Går ett snyggt streck över magen, den här gången fotade jag nämligen inte direkt efter duschen utan tog på mig mitt gravidbälte en stund som har gett det snygga avtrycket...

Dagens låt?

Väntan och sparande

Just nu väntar jag inte bara på att en viss liten plutt ska behaga titta ut, utan också på att en mössa jag köpt på Tradera ska dimpa ner i brevlådan. Så fort den kommer ska den ner i BB-väskan. Jag har nämligen snöat in lite på det där vad vi ska ta med oss för kläder till pyret, det är nästan det viktigaste i hela väskan. Min plan är nämligen att göra som mina föräldrar och spara just de första kläderna, och då blir helt plötsligt det här med klädvalet så mycket viktigare. Nu har jag nog bestämt mig för vilken som ska bli första outfiten (maken kunde inte bry sig mindre så jag har fått fria händer) och det är alltså bara mössan som saknas.

Jag läste om en bloggare som gjorde iordning en "sparas-låda" var till sina barn, med första kläderna, favoritleksaken, favoritboken, ett urval av pysslade saker etc, med tanken att en låda per barn skulle räcka för alla saker. Jag som är en rensare och går mer och mer mot minimalism tycker att det låter toppen. De flesta sparar väl saker till sina barn, men ofta sparar man nog för mycket tror jag, och frågan är om det är värt att ha kvar en massa leksaker, böcker och kläder som tar plats i förrådet och som man släpar runt vid varje flytt för att ens barn kanske tycker att det är kul att ha när de sen får barn i sin tur. Visst är jag glad för att mina föräldrar har sparat allt vårt lego och duplo till exempel, men det är ju mer roligt att ha nu så vi kommer att slippa köpa när det är dags, än att jag känner någon slags nostalgi kring det hela. Hade de inte sparat det så hade det varit sak samma. Samma sak med alla böcker, det var just ett par böcker som var viktiga för mig (favoriterna) men resten hade faktiskt inte spelat någon roll om de sparats eller inte. Däremot som sagt, att mina första kläder sparats tillsammans med min favoritbok och min älskade docka som jag inte kunde sova utan, det känns fint och är något som jag också vill göra för mitt barn.

BM-besök (nr 9)

Idag var det dags för ett besök hos barnmorskan igen. Allt såg bra ut som vanligt. :-)

Blodtryck: 110/70
Blodsocker: Togs inte
SF-mått: 34
Hjärtljud: Idag hade hon dopplern inne på rummet och jag sa genast "ja" på frågan om jag ville lyssna. 148 slog den lillas hjärta i.
HB: Togs inte
Vikt: Togs inte

Hon kände på hur den lilla låg och konstaterade nu att den är fixerad. Hurra! Sen avslutade barnmorskan med att säga att vi har ju ett besök inbokat om en vecka, men vi får hoppas att vi inte ses då. Precis min förhoppning också.

Ensidiga samtalsämnen

En sak som jag inte vet om jag kommer att stå ut med om skrutten kommer sent är ytterligare tre veckor av prat om förlossningar, bebisförberedelser och alla dessa "goda råd" som kommer med dessa diskussioner. Nu menar jag inte kommentarer här, för det är ett helt annat forum som faktiskt handlar om vägen till ett barn och där jag många gånger bett om synpunkter. Jag tänker mer på mina senaste fikaträffar, lunchdejter och facebookkonversationer som bara handlat om en sak.

Behöver jag säga mer än att jag är innerligt trött på att i första hand diskutera förlossningar, framför allt beroende på att hur man än vänder sig så har man ändan bak. Säger jag att jag har tänkt si eller så kring smärtlindring eller bb-väskan så får jag höra att jag minsann inte kan planera en förlossning och måste vara öppen för alla alternativ, men säger jag att det blir som det blir så är istället inställningen att man måste ju vara påläst och veta vad man vill om det hela ska bli bra. Suck. Vet inte om det bara är jag som är hormonell och överreagerar och läser in för mycket i alla diskussioner. De som kommer med råd vill säkert bara väl, men jag tycker att det ofta känns mer som pekpinnar än välmenande synpunkter. Och oavsett hur mycket man har läst på så är det svårt att hävda sig mot en person som faktiskt fött barn och "vet hur det är".

Jag tycker verkligen att det ska bli hur spännande som helst med förlossningen, att äntligen få träffa plutten som bor i magen, men jag börjar känna att jag närmar mig en mättnadsgräns för att prata om det. Nu vill jag uppleva istället!

Ensiffrigt!

Kan inte förstå att vi kommit så långt att vi är nere på ensiffrigt i räknaren till bf - hur gick det till?

Känns som att jag inte har så mycket att skriva nu för tiden, känns inte så roligt att bara upprepa hur jag går här hemma och väntar på plutten. Förberedelser pågår visserligen, men kanske inte så mycket att blogga om. Har fyllt frysen med bröd (kan man visserligen köpa men jag gillar mitt hembakta, har inte ätit något annat på flera månader) och jag tänkte faktiskt baka lite fikabröd också. Fick "tips" från en vän att det behövde man inte alls göra för alla som kom och hälsade på dem hade med sig fika, men jag tycker att det kan vara trevligt att ha något i frysen bara i fall att. Vännen tipsade istället om att fylla frysen med matlådor, och några tänkte vi göra och frysa in i reserv för de där tjorviga dagarna, men i och med att jag dels har en make som är mycket hemma generellt (eftersom han pluggar) och dels är världens bästa på att "svänga ihop nåt gott snabbt" så tror jag inte riktigt att mat kommer kommer att vara ett problem. Då skulle jag hellre förbereda en diskare redan nu, för det är varken makens eller min favoritsyssla...

Vad jag blir trött...

Har sett att den här bloggposten florerat runt en del, men den är värd att länkas till. Blir mest less på de som kommenterat "ilandsproblem" och rätt less när jag inser vad jag kommer att få jobba mot som förälder... Tur att man är lite händig, kanske ska skaffa lite fler "sy till barnet"-böcker.

v.39 (38+2)

Nu är barnet ca 50 cm långt och väger ca 3450 g, och förbereder sig än mer för förlossningen.

Mamman beskrivs på Growingpeople som "tung, trött och otålig" och jag börjar väl känna mig lite där. Försöker att vila mycket som det står att man ska, men så kul är det inte att ta en tupplur på dagen även om det kan vara skönt ibland. Jag är för rastlös tror jag, inte alls särskilt bra på att göra ingenting. "Bra" säger maken, och menar att det kommer det ändå inte bli tid till när vi får vår lilla skrutt.

Min största känsla just nu är annars nyfikenhet - när kommer skrutten, hur kommer det att kännas att föda, hur kommer den lilla se ut, vem är det egentligen som ligger därinne och buffar? Försöker tänka att jag ska ha tålamod, så länge som vi har väntat nu så vad gör de här korta veckorna? Snart nog är vår lilla plutt här!

Dagens gnäll

Småbarnsföräldrar som drar in vagnen i "sätestrean" som finns i slutet av de nya tunnelbanevagnarna och därmed blockerar två helt lediga säten, och har mage att stirra på en surt och sucka när de behöver flytta vagnen lite för att man vill sitta. De om någon borde ju ha förståelse för hur det är att vara höggravid kan man ju tycka.

Det positiva av turen in till stan var att jag mötte upp med en annonsör på Blocket och fick köpa tre amningsplagg till en billig penning. Nu ska jag bara hålla tummarna för att amningen funkar.

Nu blir det lite vila och sedan är vi bortbjudna på middag. Ska bli jättetrevligt!

Ilningar

Idag har det känts lite extra i mitt bäckenområde, det har stramat och ilat och varken varit skönt att sitta eller gå. Hoppas att det är ett tecken på att någon börjar göra sig redo därinne...

14 dagar?

Just nu känns det som jag går runt i en bubbla av "tänk att det är så nära, är det verkligen sant att vi snart ska ha en liten skrutt hemma hos oss?!". Det känns fortfarande så ofattbart att VI ska få bli föräldrar, som att det är för bra för att vara sant. Trots alla månader av väntan och alla förberedelser så har jag fortfarande lite svårt att ta in det - att drömmen faktiskt är på väg att slå in.

14 dagar säger räknaren, men jag försöker att tänka att även om det blir längre så är det i alla fall max en månad kvar. Hoppas att det blir tidigare, för jag längtar så!

Nervöst

Även om det sägs från och med 37+0 att "nu kan förlossningen sätta igång när som helst" så har jag tänkt att det kommer låta sig dröja, men det visade sig att för maken så har den där frasen fastnat. Han börjar helt enkelt bli lite nervös och nu har även han börjat sova dåligt om nätterna av spänning för om det ska hända något. Jag har flera gånger hört honom reservera sig i telefonen när det handlar om att boka in saker, hur han poängterar att han kan behöva boka av med kort varsel. Maken tror att barnet kommer att dyka upp relativt nära vårt inplanerade datum, och om man ser till hur hans syskon fött och att graviditetslängden ska ligga i familjen så kan det nog stämma, bägge har fött inom två dagar från bf. Ska bli spännande att se när det blir dags.

Inför förlossningen

Nu när vi har passarat v.37+0 så betyder att vi får föda på Södra BB där vi redan går på MVC (om vi inte går över tiden så pass länge att igångsättning blir aktuellt). Det känns hur skönt som helst, för jag vill verkligen föda där - jag är såå nöjd med allt vi gjort där hittills; barnmorskebesöken, föräldragruppen och ultraljuden. Hoppas på en liknande upplevelse vid förlossningen.

Framför allt gillar jag deras inställning att allt är ok och både det bästa och det värsta har tagits upp utan att vara varken skön- eller svartmålande. Till exempel hade vi en jättebra diskussion på föräldragruppen om förlossningsdepression och om att må dåligt efter födseln. Plus att de hela tiden har poängterat att om det är något, även om man bara är orolig, så är det bara att höra av sig. Hela känslan vi har fått av stället gör att jag känner mig lugn och tänker att det här ska nog gå bra. Sedan kan vi ju alltid bli hänvisade för att det är fullt, men om man tittar på deras statistik är risken ganska liten, så jag hoppas att vi får plats.

Idag ska jag iväg och fixa TENS inför förlossningen. Flera av mina vänner har haft det och har sagt att det var så bra smärtlindring, så jag hoppas på att det ska hjälpa mig också.

Ont i sidan

Trots en intention att vila efter shoppingrundan så blev det så att jag "bara" skulle lägga in tygblöjorna i förvaringslösningen jag köpt, och sen skulle jag "bara" baka lite bröd, och sen "bara" plocka upp tvätten, men nu har jag i alla fall suttit ner ett par timmar i soffan. Jätteskönt! Men samtidigt har jag nästan hela tiden jag suttit haft ont i höger sida, precis vid höftbenet och lite längre in mot magen. Svårt att beskriva känslan, men det kommer och går och känns nästan lite som håll. Någon som haft så och vet vad det kan bero på?

Sista shoppingrundan?

Jag hade egentligen tänkt att ta det lugnt och vila den här lediga tiden, men istället har det blivit rundor på stan var och varannan dag. Känns lika bra att ta det medan jag har ork, och sedan har jag en del pysselprojekt som krävt materialinköp så för att jag ska kunna sitta hemma och pyssla så har det behövts en liten shoppingtur då och då... Nu tror jag dock att jag faktiskt varit på min sista runda på ett bra tag, så i veckan ska jag bara pyssla och fika har jag tänkt.

Besökte hur som helst en barnbutik här i närheten, gick mest bara in för att kolla lite medan jag väntade på att möta upp maken. Vid kläderna stod ett par och fingrade på några mössor och fick hjälp av en expedit. Expediten frågade om de visste könet på barnet när paret tog ner en ljusrosa mössa från hyllan, och paret bekräftade då att det skulle bli en flicka. "Jag tänkte väl det", sa expediten, "men man vet ju aldrig" och sedan berättade hon att hon tidigare förutsatt att ett par som skulle köpa något rosa väntade en flicka, men att det hade blivit väldigt pinsamt när så inte visade sig vara fallet så nu frågade hon alltid. Sedan enades expediten och paret under mycket skrockande att nog var det väldigt konstigt med föräldrar som köpte rosa utan att veta könet på barnet. "Jaha ja" tänkte jag och tänkte på den rosa barbapappapyjamas jag just inhandlat på Emmaus. Den kommer att bli så fin på vårt lilla pyre, helt oavsett kön.

Oro

Ibland kommer den bara över mig - oron. Vi är så nära nu och skrutten är faktiskt klar för livet utanför magen, tänk om det skulle hända något nu! Ibland kan jag bli helt iskall och fundera på när jag kände plutten röra sig sist, men som tur är brukar det inte gå särskilt lång tid innan det är någon som visar sin existens genom att buffa runt lite. Är så glad att det är en livlig en därinne!

Särskilt rädd är jag sedan jag råkat läsa om moderkaksavlossning, borde ha lärt mig att inte klicka på vissa länkar och sedan inte googla på symptom. Risken är nämligen stor att symptom på hemska saker är diffusa och väldigt lika "normala" gravidsymptom. Hoppas så att jag inte behöver gå så många dagar över tiden (och helst inte alls) för det kommer troligen att göra att oron stegras.

Jag försöker att tänka att det går bra för de allra flesta, och att vi snart ska ha vår lilla plutt här hos oss, helt levande och frisk! Jag längtar så.

Personlighetstest

Hittade ett personlighetstest via Toncis blogg. Det var inte lätt att välja svar alla gånger, men jag tycker faktiskt att resultatet passar in på mig, och dessutom finns mitt arbetsområde representerat under "karriärer".

Din personlighetstyp:

Kraftfulla, originella och känsliga. Slutför vad de påbörjat. Extremt god människokännedom. Lyhörda för andras känslor. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Respekterade för sin starka vilja att göra rätt. Oftare individualister än ledare eller underordnade andra.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Personalvetare, juristassistenter, lärare, läkare, tandläkare, kiropraktorer, psykologer, skribenter, musiker, artister, fotografer, förskole- och dagispersonal, studievägledare, bibliotekarier, marknadsförare, forskare, socialarbetare.

En award

Jag har fått en award av Miss S, tack så mycket! Den går ut på att man ska svara på sju frågor och sedan skicka vidare till sju personer.

Ta upp närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4. Vad står där?
Sidan 18 är faktiskt en tom sida i boken, mellan förordet och själva boken börjar. (Pocketutgåvan av Easter Parade av Richard Yates, en bok som jag verkligen håller på att sträckläsa sen jag köpte den i måndags.)

Vad var det senaste du såg på tv?
Halv åtta hos mig, kollar alltid på det...

Borsett från datorn, vad hör du just nu?
Maken som sitter och pratar för sig själv samtidigt som han pluggar och ljud från grannen som verkar ha några kompisar över.

När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Åkte från min mamma och hem, har ätit middag där.

Vad har du på dig?
Svarta mjukisar och en svart tröja.

Vilken var den senaste filmen du såg?
Känns som för länge sen jag såg en hel film för att jag ska komma ihåg det tyvärr.

Skulle du överväga att flytta utomlands?
Inte för evigt, men en kortare period. Min förhoppning är att maken skulle kunna få ett jobb i Paris för ett halvår ett år och så kan jag förbättra min franska och vara lite hemmamamma.

PS. Skrev inlägget igår kväll, men råkade trycka på spara istället för publicera...om ni undrar lite över några av svaren tänkte jag, lite tidigt att vara på väg hem från att ha ätit middag kl 17.

Uppdatering: Kom på att jag även missat att länka vidare till sju personer... finns det nåt som heter gravidglömska? Tycker hur som helst att alla jag följer är värda den här awarden.

v.38 (37+0)

Tänk, nu är den lilla faktiskt alldeles klar och kan komma ut i princip när som helst (även om den troligen låter vänta på sig ett tag till)! Vårdguiden skriver att "Det råder oklarheter om vad som sätter igång förlossningen, men en forskning säger att det är barnet som bestämmer när det vill komma ut. Man anser då att graviditetslängden finns i ditt barns arvsanlag. Det anlaget har alltså bestämts efter vad som är normal graviditetslängd i din och din partners familj." Blir lite svårt att veta för vår del eftersom maken (och hans syskon) föddes med planerade kejsarsnitt och jag föddes efter igångsättning i vecka 35. Min bror föddes en dag före sin beräknade dag, så jag kan ju hoppas på att det är den "normala graviditetslängden" i min familj.

Nu ska den lilla väga ca 3200 gram och vara ca 50 centimeter, en riktig liten bebis helt enkelt.

"En del gravida kan uppleva en ilande känsla när barnets huvud stöter emot musklerna i bäckenbotten." skriver också Vårdguiden. Tycker faktiskt att jag känner av en ilande känsla då och då, och det är inte kul att sitta på en skumpig buss nu för tiden. För att avslöja fler detaljer kan jag också meddela att det de skriver om att en del gravida drabbas av diarré på slutet av graviditeten också känns som att det stämmer. Tyvärr har jag också fått hemorrojder vilket inte heller är så kul, men tydligen är det jättevanligt och det brukar försvinna rätt kort efter förlossningen så jag hoppas på det. Men helst skulle jag se att det försvann nu, för det är verkligen inte kul! Fick i alla fall tips av barnmorskan om en salva som jag har inhandlat idag.

Och så veckans magbild:

BM-besök (nr 8)

Idag var det dags att besöka barnmorskan igen. Tänk att det här kan faktiskt ha varit vårt sista besök, men troligen kommer vi att få gå minst nästa gång också (som blev inbokat på självaste bf).

Blodtryck: 110/60
Blodsocker: 5,1
SF-mått: 33
Hjärtljud: Hon lyssnade bara med tratten och sa ingen siffra utan bara att det tickade på bra.
HB: 126
Vikt: 16 kilo plus nu

När hon kände på barnets läge så tyckte hon att hon inte riktigt kände ordentligt och hon tyckte även att hon känt något lite väl hårt uppe i magen, så för att dubbelkolla att inte barnet vänt på sig så plockade hon fram en liten ultraljudsapparat. Blev bara en snabbsnabb titt, men visst låg huvudet kvar där nere. Gissar på att vi har en skrutt med en benig rumpa. :-) Huvudet var inte fixerat, men mindre ruckbart än förra gången verkade det som. Härligt att den lilla verkar göra sig i ordning!

Vaggan på plats

Nu står vaggan på sin plats i sovrummet, har jag nämnt att det börjar kännas att det närmar sig nu? :-) Än är den dock inte bäddad, först väntar ytterligare tvättar av kuddar, lakan osv, och dessutom vill jag inte göra mysigt för tidigt heller med tanke på att vi har en liten kattdam som också gillar mysighet. Förhoppningsvis är hon dock lite rädd för vaggan nu, då hon hoppade upp i den igår och den började gunga - det tyckte hon inte var så kul och sen dess har hon inte närmat sig den. :-)

Dessutom har vi tagit ner skötbordet från vinden också. Nu ska bara skötbädden kläs in med lite fint tyg så är den biten klar också.

Igår hann vi också utnyttja minusgraderna som faktiskt dök upp till att frosta av frysen, så nu är den redo för allt jag ska baka och laga så att vi har lite i reserv om det skulle behövas den första tiden.

Och vagnen står klar i hallen (den ska bara pyntas och bäddas lite också), de små kläderna ligger tvättade i sina lådor, kattvakten är bokad och bb-väskan åtminstone halvpackad.

Det känns bra det här! Visserligen har vi en del kvar att fixa (och det känns också bra med tanke på att jag väl ska ha något att göra den resterande tiden också) men de större delarna börjar kännas att vi har i ordning i alla fall.

Sista föräldraträffen

Idag har vi varit på den sista föräldraträffen. Känns lite märkligt att det nu bara är "slutprovet kvar" som en av de andra deltagarna uttryckte det. Har faktiskt väldigt svårt att förstå att det är så nära nu. Eller, det kan ju bli om fem veckor, men lika gärna kan det bli om bara några dagar. Spännande!

Idag pratade vi om tiden efter förlossningen, om amningen och om skötseln av barnet. Just amningsinfon tyckte jag var bra, för det jag hittills har läst i olika böcker har känts väldigt pekpinneaktigt och inte riktigt informativt ändå. Infon om barnskötsel var mycket som jag redan visste, men lite ny bra info var det ändå.

Planen är att det ska bli en träff till, när alla väl har fått sina småttingar, ska bli väldigt spännande och roligt. Tills dess blir det nog lite tomt, det har varit så himla trevligt att samlas i sin lilla grupp varannan vecka och prata om allt som väntar.

Snabbt jobbat

I söndags beställde jag amningsbehåar på nätet från England, idag låg de i brevlådan när jag kom hem från föräldragruppsträffen. Det kallar jag snabb leverans. (7-10 dagar stod det på hemsidan.)

Jag är så sjukt nöjd kan jag berätta. Kanske ska vänta med lovprisningen tills jag testat dem "in action" men de satt jättebra, var sköna utan att skava någonstans samtidigt som de kändes väldigt stabila, och jag tror att de kommer att passa väldigt bra. Den ena var rätt stretchig i kupan så den passar både nu och om jag går upp 1-2 storlekar skulle jag säga, den andra var lite stor nu, men med lite större bröst och inlägg så blir den nog perfekt.

Amoralia.com var det, om jag ska göra lite reklam.

Jag provade även HM-bh:n om igen, efter att jag testat ovanstående. Den kändes inte riktigt lika bra längre, snarare som en milsvid skillnad i passform och komfort.

Uppvisad

Idag var jag uppe på mammas jobb en snabbis innan vi skulle ut och luncha tillsammans, men vi hann ändå med att träffa de flesta av mammas kollegor. Nog märks det att vi har att göra med en mycket stolt blivande mormor, då hon presenterade mig genom att peka på magen och säga "där ligger mitt barnbarn". Själv är jag uppenbarligen degraderad till att vara behållare. :-) Men det är jag så gärna när jag såg hur det lyste om henne när hon fick visa upp min mage och berätta att nu är det faktiskt snart dags när som helst. Tänk vad vår skrutt kommer att bli älskad av henne!

Försäkringskassanfråga

Äntligen funkade det att begära föräldrapenning efter ett himla valsande hit och dit, känns som en sten lyfts från axlarna nu. Några frågetecken dök dock upp i den sista rutan när allt gåtts igenom, tänkte på någon som nyligen gjort detta kanske har svar. Så här skriver de på hemsidan:

"Om det är första gången du ansöker om föräldrapenning eller om din lön har förändrats så ska du skicka in din senaste lönespecifikation till Försäkringskassans inläsningscentral, 839 88 Östersund."

Jag har ju skickat in ett papper från min arbetsgivare i december där alla uppgifter fanns med, och när jag loggade in på föräkringskassans "mina sidor" så fanns även min årsinkomst där. Någon som vet om jag ändå ska skicka in min lönespec ändå? Skulle vara skönt om jag slapp eftersom jag tyvärr inte sparade den när den kom hem innan jul, så då måste jag ringa till jobbet och begära en ny vilket jag inte alls är lockad av. Fast det kanske är lika bra att köra både hängslen och livrem så jag inte står där utan inkomst helt plötsligt...

...och sen ytterligare ett till.

Kan inte låta bli att skriva ytterligare ett amningsbehåinlägg för att meddela att ovanstående två fina skapelser är på väg hem till mig i ett paket. Jag tänker "det var ändå på rea", och att om jag ändå ska köpa i förväg så kan jag lika gärna beställa på nätet som att köpa i någon butik. Nu får jag bara hoppas på att mina bröst följer "standardmönstret" för hur de beter sig med mjölk i.

Ett nytt amningsbehåinlägg

Efter att ha kommit hem nästan tomhänt efter min amningskläderrunda häromdagen så har jag idag googlat på "bästa amningsbehån". Vilken djungel...

Har sen tidigare en mjuk bh från Twilfit som funkar för amning, och på rundan köpte jag också ytterligare en bh på Hm. Är nog inte den bästa bh:n i lådan och dessutom har den bygel vilket jag inte vet om jag vågar använda i början (även om det där med att byglar ska orsaka mjölkstockning verkar vara en väldigt delad fråga), men den kostade bara 50 spänn och var dessutom i ekobomull, så jag slog till ändå. Har hört att det sägs att man ska vänta med att köpa bh:arna, och jag förstår ju poängen, samtidigt som jag inte tror att jag kommer att vara så sugen på att ge mig ut att leta bh med en liten ny skrutt i vagn. Svårt det där, men jag tror att jag vill köpa åtminstone en bh till att ha direkt i början så jag har några att byta mellan och behövs det fler så kan jag väl shoppa eftersom. (Men även då är det skönt att ha lite koll så att det inte blir en massa spring och letande.)

Tänkte i alla fall dela med mig av två test jag hittade i min googling:
Vi föräldrar
Smartson
Inte helt nya tester, men jag tycker ändå att jag fick lite ett hum om olika märken och hur de är.

Värt att nämna kan vara att jag vanligen har 65 i omkrets, och har nu under graviditeten kunnat gå upp till 70 och i vissa fall 75 (är ju väldigt olika på olika märken), så många märken blir tyvärr uteslutna då de börjar på 80 eller 75. Är det någon som har några tips på bh:ar/märken får ni gärna kommentera.

En liten uppdatering: Råkade trilla in på engelska webshoppar som har amningsbehåar, och fy vad mycket roligare de verkar ha det. Känner på mig att det här inte kommer att sluta så bra. Men vet man inte exakt hur bh:n kommer att passa kanske man lika gärna kan beställa sin bh på nätet ändå...

v.37 (36+0)

Nu går veckorna snabbt tycker jag, gissar på att det fortsätter så fram till v.40 och att tiden därefter går i snigelfart... Känns ändå helt ofattbart att VI är i vecka 37 och att det börjar närma sig. Vet att det är tidigt, men ändå har jag skrivit upp numret till BB på en lapp som jag har i plånboken, man vet ju aldrig...

Den lilla växer nu väldigt lite på längden, och beräknas av Growingpeople vara ca 49 cm, men vikten ska vara hela 3 kilo! Nu börjar den göra sig redo för förlossningen skriver Vårdguiden, genom att lagra näring i sina organ för att klara påfrestningen. Den tränar också lungorna.

När det gäller mamman skrivs att nattsömnen nog inte är lika god som tidigare, och det stämmer. Framför allt måste jag kissa mycket oftare nu än tidigare, både på dagen och på natten. Känns som att jag inte gör annat än springer på toaletten ibland.

Tänk vad den lilla har det trångt därinne, tycker att den borde längta ut:

Dagens fråga

Hur kan man ha så mycket tid och ändå inte få något gjort?

Visserligen har det varit mycket familje- och vänsammankomster den senaste tiden då många andra också varit lediga, men ändå. Hade tänkt mig att jag skulle ha kommit bra mycket längre på min projektlista än att bara ha hunnit tvätta bebiskläderna och slängt ner lite grejer i bb-väskan. Nästa vecka ska förhoppningsvis makens skola dra igång igen, så när hans rutiner kommer igång så kanske det blir lite mindre "hasa runt i mjukisar med en te-kopp" hemma och mer "sätta igång med projekten". Å andra sidan har jag ju troligen rätt gott om tid, och det sägs ju att bästa sättet att inte gå över tiden är att ha saker planerade och att inte vara riktigt klar för den lillas ankomst...

BB-väskan

Det går framåt här hemma. Vi har tvättat alla babykläder i strl 50-56 och lagt in dem i bebisens lådor. De större storlekarna har jag förpackat i påsar som ska läggas upp på vinden för att sen tas ner när det är dags. Kändes så mysigt att ha alla småkläder upphängda på tvättstället, alla små detaljer som gör att det känns som att det börjar bli dags ger mig stor lyckokänsla.

Jag har också börjat packa väskan som vi ska ha med till BB, allt eftersom saker blir rentvättade. Fick ny pepp häromdagen när jag läste om Single Mother by Choice's packning. Så här ser min planerade packlista ut:

• Kläder till mig
• Kläder till bebisen (inkl overall)
  
• Kläder till pappan (nåt ombyte i alla fall om man blir kvar ett par dagar)
• Necessär med alla hudvårdsartiklar som kan behövas + bindor + Amningsinlägg
• Blöjor och babyvåtservetter (har ännu inte fått besked från BB om vi förväntas ta med det så jag har skrivit upp för säkerhets skull)
• Bebisens filt
• Bärsjal
• Vetekudde
• Kamera + laddare
• Snacks
• Eventuellt något att läsa, kanske en kortlek också
• Babyskyddet (som inte får plats i själva väskan, men som ju ska med)

Funderar också på att sätta ihop någon lista på vilka som vi ska skicka sms till från bb om vår nya familjemedlem, det tänkte jag att maken skulle få ansvara för.

Vad tror ni? Nåt jag har glömt?

Amningskläder

Inser att jag har rätt lite amningsvänliga kläder hemma, har några få tröjor med knäppning fram och har fyndat ett par tröjor på Tradera men det är i stort sett allt. Funderar på att ta en sväng imorrn och kolla lite, fick tips av en gravid vän att det reas en del mammakläder nu. Skulle ju behöva amningsbehåar också, men det vet jag inte om jag vågar köpa än. Har fått tipset att vänta till efter förlossningen, men tänkte att finns det billigt på rea kanske det kan vara värt att testa att köpa någon i alla fall. Har hittills en bh som funkar för amning, en mjuk modell som jag köpte på Twilfit som verkligen kan rekommenderas, har haft den nästan hela graviditeten då jag tyckt att mina vanliga behår skavt när magen blivit högre. Tänker dock att det skulle vara skönt att ha åtminstone en att byta med redan från början.

Frågan är bara vilken storlek man ska satsa på, både på tröjor och behåar, vill ju inte att något ska trilla ut. Hittills har jag gått upp en storlek i omkrets, men ingen i kupa (mer än att kupan ju blir lite större med en större omkrets och att jag "fyller ut den" lite bättre).

Budget

Har fortfarande inte ansökt om föräldrapengen hos Försäkringskassan. Trodde att det fortfarande var fel hos dem då jag hela tiden fick felmeddelande när jag försökte att logga in (testade att ringa men fick till svar att "det är många som ringer, försök igen senare") men nu informerade maken mig om att vanligen när man loggar in med e-legitmation så ska man koppla in den innan man klickar på länken, annars får man felmeddelande. Jättebra att de skriver ut detta på hemsidan...

En sak som också skjutit på det hela är att jag velat gå igenom vår budget för att se hur mycket jag egentligen behöver få ut varje månad för att våra utgifter ska gå ihop. Vi ska försöka att hålla nere på uttaget av föräldradagar och hellre leva lite snålare och ha möjlighet att vara lediga lite längre (och också kunna spara dagar för att ta ut då och då när barnet börjat på dagis) och jag hoppas och tror att det kommer att funka bra.

Jag tänkte mig hur som helst en enkel modell à la Lyxfällan med poster för boende, mat, transport, kläder, nöjen och övrigt, med uppskattade och avrundande summor, men nu sitter maken på internetbanken och går igenom alla våra utgifter de senaste månaderna för att se hur stora utgifter vi egentligen har. Behöver jag säga att han är statistiskt intresserad? Visst är det bra, men tyvärr tror jag att det kommer att bli lite missvisande då vi ju köpt rätt mycket barnsaker under hösten som vi inte kommer att behöva skaffa igen. Får väl slå ihop det hela till ett snitt och beräkna vilka kostnader vi faktiskt tror att vi kommer att ha under våren.

Testat lustgasen

Idag var det dags för föräldagruppen igen, och nu pratade vi om smärtlindring och fick även möjligheter att prova på några metoder. Jag testade lustgasen. Visserligen i väldigt låg dos, men det var ändå skönt att få prova på hur det kändes att andas i den där masken och hur effekten blev (vilket var att jag blev lite lite snurrig). Sedan visste jag inte om att den luktade lite konstigt, så det var ju bra att veta.

Efter idag är jag ännu mer skeptisk till epiduralen, så jag hoppas verkligen att jag inte ska få så ont att jag känner att jag måste ta den. Jag har ju lite svårt för nålar, och vet att jag kommer att känna mig väldigt hämmad av att vara tvungen att få dropp, vilket sätts om man tar epidural. (Tidigare när jag fått nål i handen har jag blivit stel som en pinne tills den tas bort...) Därför tyckte jag att det var skönt när barnmorskan sa att det faktiskt var få som tog epidural hos dem, så jag hoppas att det betyder att de är så pass bra på alternativen.

Börjar faktiskt bli laddad inför förlossningen, även om det är lite av en skräckblandad förtjusning. Är ju svårt när man inte vet hur man kommer att känna, men jag är ganska lugn och tänker att det går nog bra.

Imorrn istället...

Hade tänkt att ta tag i något jag haft lite ångest för, nämligen att ansöka om föräldrapenningen, men så såg jag att en vän länkar till denna artikel på Facebook. Får väl bli imorrn istället...

En månad!

Tänk, nu är det faktiskt så kort tid som en månad till bf. Inte trodde jag att tiden kunde gå så fort, känns som nyss vi började närma oss vecka 30. Få se bara när den lilla väljer att titta ut, kan ju vara allt från om två veckor till en och en halv månad om man ska räkna med det normala. Det vanligaste är väl att gå över bf så vi kanske ska räkna med det, men det blir spännande att se.

v.36 (35+2)

Så går vi in i vecka 36! Barnet är enligt Growingpeople nu ca 48 cm långt och väger ca 2800 gram. Den börjar bli klar därinne, och hjärnan och övriga organ är faktiskt färdigväxta. Det står inte att barnet kan röra sig mindre, men annorlunda, på grund av att det blir trängre och trängre. Idag tyckte jag att barnet hade en väl lång sovstund (troligen på grund av att den tyckte det var skönt att jag varit ute på promenad och vaggats runt), men då lyssnade mannen på magen och han hörde hjärtat slå jättetydligt bara genom att lägga örat emot! Kändes jätteskönt, och nu när den lilla har vaknat och gett mig några rejäla sparkar så känns det ännu bättre.

När det gäller mamman står det att magen kan sjunka ner och det blir lättare att andas, och faktiskt så tycker jag inte att jag är lika anfådd längre. Något som också stämmer är att jag måste kissa oftare än tidigare. Jag har inte behövt gå upp på natten särskilt många gånger under graviditeten, men nu har det hänt flera nätter i rad. På Vårdguiden står också att nu kan det vara så att man inte går upp mer i vikt. Om så är fallet stannar min viktuppgång på 14 kilo.

Så här ser magen ut nu för tiden:

Nyårsrapport

Har lite svårt att förstå att det nu är 2011, vart tog 2010 vägen?

Nyårsaftonen blev en trevlig tillställning. God mat och trevligt sällskap. Det var två andra som också var gravida (fast i tidigare veckor) så visst blev det en del gravid-diskussioner. Det kändes helt ok och jag försökte att njuta av uppmärksamheten av att de andra tyckte att min mage var så stor och fin (de hade ju också magar, men ganska små än så länge), men jag tycker fortfarande att det är lite svårt när det är andra med som man inte vet vad de har för historia.

På tolvslaget ringde jag mamma och sa gott nytt år, och hon sa direkt att "nu är det bara en månad kvar!". Tänk att 2011 ska bli året då vår bebis föds och vi blir föräldrar och min mamma blir mormor. Det är fantastiskt!

Nu blir det nyårsbrunch och sedan är det väl bara att anamma det nya året antar jag. Hoppas att ni andra också haft bra nyårskvällar.