Nehepp

Vad fina ni är som skriver uppmuntrande kommentarer och peppar! Blir så glad när jag kollar in här!

Tvyärr tror jag inte att det blir någon bebis idag. Börjar känna mig mest förvirrad bara. I morse var ju värkarna (eller förvärkar, sammandragningar eller vad man nu ska säga) nere på fyra minutersintervaller (efter att ha varit tio minuter i söndags och sex igår) och jag tänkte att nu är det nog snart dags ändå. Kändes ju som att det gick i rätt riktning i alla fall.

Ungefär efter jag skrivit förra inlägget kom en kompis förbi och fikade och då var det som att värkarna ersattes av någon slags "mola lite hela tiden känsla" som i kombination med illamåendet/yrheten fick mig att känna lite "magsjukekänsla". Jag kunde känna sammandragningar då och då, men inte med samma regelbundenhet. På eftermiddagen började jag misströsta, grät lite hos maken och började känna mig stressad för att jag "bokat upp en plats" på BB (vilket jag tycker varit en jobbig känsla hela tiden, tror det var därför jag väntade med att ringa i början). Ringde in igen (fjärde gången) och kände mig bara dum, men åh vad personalen där är toppen! Fick prata igen med en jättegullig tjej som sa att det är inte ovanligt att det tar tid eller stannar av till och med under ett par dagar, särskilt när det är första barnet. Jag skulle bara försöka att ta det lugnt och sen var det bara att ringa när det kändes på gång igen. När jag sa att jag kände mig förvirrad så hon bara att du kommer inte att missa det. Gissar på att det bara är att gilla läget så länge.

Uppdatering (17:50): Vet inte vad det är, men den senaste halvtimmen (sedan jag pratade med BB) har värkarna kommit tillbaka med ca fem minuters mellanrum. Snacka om förvirring! Men det är väl som sagt bara att gilla läget och vänta. Ska försöka att inte börja hoppas igen utan bara "hänga med".