Kan säga att räknaren som visar "bara" plus sex dagar och räkningen i min hjärna kommer inte helt överens måste jag säga. Måste säga att jag har verkligen blivit mycket tokigare av det här än vad jag trodde, det är verkligen påfrestande. Känns som att varannan dag ungefär är katastrof när jag inte kan fokusera på annat, och varannan dag är en rätt bra dag när jag ändå tänker positivt och kan få saker gjorda och få tiden att gå. Idag är en bättre dag i alla fall medan gårdagen var riktigt hemsk! Som tur var blev det bättre på kvällen när jag och maken gick och hyrde film och köpte godis.
Försöker hur som helst att bara "gilla läget" och tänka att bebisen kommer när den kommer, men det är inte helt lätt. Vaknade i natt vid tretiden och hade hur ont som helst, men sen somnade jag om och sov ända till kl tio imorse. Har fortfarande förvärkar, men inte med samma regelbundenhet som tidigare. Däremot gör de som kommer mer ont. Vågar inte hoppas på att "idag", och försöker istället att tänka "kanske den här veckan".
6 år sedan
5 kommentarer:
Men stackare! Som jag sagt förut så förstår jag dig så väl. Det är jobbigt att gå och vänta och att dessutom att ha ont. Man får liksom aldrig koppla av, vill vara redo hela tiden och blir nervös och det är mycket psykiskt påfrestande såväl som fysiskt att det tar sån tid. Vilken tur att det blir något gott av det hela i slutändan och att bebis omöjligtvis kan vara långt borta för dig just nu. När bebis väl kommer ska du se att dessa dagar av förvärkar och väntan glöms bort.
Tänker på dig och kollar in här med jämna mellanrum.
Önskar dig all lycka till!
Kram,
S
Men fy för att bara gå och vänta!!! Jag har inget emot väntan på ett specifikt "när". Men att vänta på ett när-som-kommer-någongång... gör mig vansinnig.
Men håll ut!! Snart, snart - om än inte snart nog kanske :0)
kram
Smassk - Vad bra du beskriver känslan! Känner precis igen mig och inte lika konstig längre. :-)
Jag vill jag kan - Ja, det jobbigaste är att alltid var på spänn. Din väntan är ju inte så kul den heller...
Kram på er!
Känner igen mig i det du skriver, höll på att bli galen till och från. Stabil ena dagen och helt förstörd nästa.
Var ju nyss där så känns dumt att skriva att det är värt all väntan, men kan bara säga att ladda inför förlossningen och vila för bäst vad det är är du där :)
Hade jag fått göra om något hade jag nog försökt njuta av magen och livet däri ännu mer på slutet, sedan är den borta när ni har ert mirakel hos er. Håller tummar och tår att det startar snart, följer dig fast jag inte skriver så mycket för tillfället.
Många kramar
Anna
Anna - Ja, du borde ju veta hur det är och att barnet faktiskt kommer till slut. För när det är som värst så känns det som att den lilla aldrig kommer att komma, trots att det faktiskt finns ett sista datum när de helt enkelt hjälper oss att ta ut bebisen.
Kram!
Skicka en kommentar