Två veckor

Idag är det två veckor sen vi fick vår lilla plutt. Fortfarande är det svårt att ta in att jag faktiskt är mamma nu, att det är vår skrutt som ligger och sover i soffan och inte någon barnvaktsbebis som måste lämnas tillbaka.

Annars så ser status ut så här efter två veckor:

- Magen känns som att den minskar för var dag som går. Nu har jag gått ner 9 kilo av gravidvikten. (Är lite svårt att uppskatta helt med tanke på att jag inte vägde mig de sista fyra veckorna, men jag gissar på att det blev ett par extra kilo så jag räknar med att jag gick upp totalt 18 vilket känns helt galet med tanke på att jag vanligen väger under 50 kilo som ogravid.) Jag kommer dock fortfarande bara i ett par av mammajeansen och mjukisarna, höfterna och låren säger helt enkelt stopp för alla andra byxor. Har hört att det är vanligt att de bredare höfterna kvarstår efter förlossningen, så vi får se om jag kommer i de gamla jeansen över huvud taget. Just nu känner jag mig hur som helst väldigt sunkig - mammakläderna har blivit för stora, men mina gamla kläder passar fortfarande inte så jag glider mest runt i mina mjukisar och en sunk-kofta. Längtar tills jag kan botanisera i min vanliga garderob igen!

- Ömheten och svullnaden i underlivet börjar nu avta rejält och även ontet i svanskotan är bättre. Känns underbart att kunna bli lite mer rörlig! Igår var jag till och med utanför lägenheten vilket var hur skönt som helst även om det bara var för en tripp till affären. Lilla plutten sov dessutom så fint i vagnen hela utflykten vilket känns ännu bättre.

- Med skruttan går det fortfarande mestadels bra. Det tar ju tid att lära känna varandra, men jag tycker att det går framåt på den fronten även om det fortfarande är svårt ibland att veta vad hon vill. Hon både sover och äter bra vilket är skönt. I natt fick vi längsta sovpasset hittills - från kl 24 till 6 utan att vakna en enda gång. Vid sextiden vaknade dock jag av att ena bröstet höll på att sprängas, så då fick jag väcka henne för lite matning innan vi sov ett par timmar till. Hon har dock lite gnälliga/skrikiga perioder under dagen, det verkar vara magen som krånglar lite för efter diverse brak i brallan så brukar det lugna ner sig. Som tur är rör det sig om förhållandevis korta stunder, och jag kan bara föreställa mig hur jobbigt det måste vara för de som har bebisar med riktiga magproblem, för jag får ont i hjärtat bara hon vänder mungiporna nedåt och darrar med underläppen. Tur då att maken är världens bästa på vyssja och lugna även när hon ger upp riktiga illvrål.

- Rutinmässigt så känns det också som att det börja arta sig nu. Det är svårt att hinna med allt, men någon slags ok standard har vi ändå lyckats hålla här hemma. Vi får i alla fall matvarorna handlade, maten lagad och disken diskad och det är ju det viktigaste. Ser fram emot när jag känner att jag har så pass bra koll på läget att jag kan börja ta mig ut och göra saker, skulle vara så skönt att bara få komma igång med lite barnvagnspromenader.