6 år sedan
söndag 30 januari 2011
Tråkiga mornar
Det är en trist känsla att vakna på morgonen och inse att absolut ingenting har hänt under natten, för det är tydligen då det ska hända enligt alla böcker och gravidsiter. Det enda som händer på natten här är att jag måste gå upp för att kissa, och ibland vaknar för att jag legat för länge på samma sida och fått ont i axeln eller benen. I morse tyckte jag dock att jag vaknade med mer "mensvärk" än vanligt, men jag tror att det bara är någon sorts önsketänkande att det skulle vara något som är på gång. Och när jag har läst på nätet så skriver alla att "när värkarna kommer, då VET man, behöver man fråga sig själv om det är något på gång så är det inte det". Suck...jag vill bara att något ska hända!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Jag förstår dig HELT och fullt! Känner mig som en halt pingvin och klarar inte av att gå många steg och är så otålig på att det hela ska vara över. Jättetaggad inför förlossningen men den kommer ju aldrig igång. Varje dag tänker jag att det kanske blir något IDAG då, men nehejnej. Men det är ju inte långt kvar egentligen till vi får träffa våra bebbar. Så håll ut! :)
Snart händer det :-) Säkerligen förbereder sig din kropp på vad som komma skall, och mensvärkskänslan är nog på riktigt.
Men ja, du vet när det är på gång på riktigt :-) Snart så!
Ssmask - Ja, jag hoppas varje dag att IDAG kanske det händer. Men som du säger är det inte långt kvar så det är bara att hålla ut.
Anonym - Ja, jag hoppas att "mensvärken" åtminstone är ett tecken på att snart så... Tror också att när det väl är på riktigt så känns det, men jag skulle gärna vilja ha en liten föraning om att "snart så...".
Mitt startade 7:30 på morgonen, utan någon som helst förvarning, dagen innan skrev jag ju att jag inte kände några tecken alls på att bebisen skulle titta ut i förtid. ;-)
För mig gick vattnet vid tiotiden på förmiddagen. Dock drygt 4 veckor för tidigt.
Lisa
Tja, jag tyckte inte att det var så lätt att veta... Vattnet gick en morgonnatt för mig, men jag var inte säker på om det var det så jag gick omkring hela dagen (var bl.a. till frissan+ gjorde ärenden på stan!)med molande värk o åkte in till BB först på kvällen. Följande kväll kom vår lilla prinsessa till världen, så det tog sin tid. Egentligen borde jag ju ha tagit mig till BB genast på morgonen efter att vattnet gått fast jag inte hade värkar direkt. Detta p.g.a. infetionsrisken, men jag MÅSTE ju bara få klippa håret...;)
E - Ja, jag har hört att det är bra det här med att klippa håret innan bebisen kommer, för sen har man inte tid... :-)
Avlängtantilldig och Lisa - Skönt att höra annat än att det startat på natten, känns som att man nu hela tiden blir matad med historier om hur det "ska" vara.
För mig startade det i v. 39+5 med vattenavgång på morgonnatten (vaknade till en enorm tryckkänsla och sen bara forsade vattnet; som tur var jag beredd på att det kan gå till så och lyckades därmed rädda madrassen). ;) En halv timme senare började de regelbundna sammandragningarna. Jag hade inte sett av någon slempropp. Men däremot nog haft lite mensvärks-molande känningar några dagar före. Och särskilt före jag gick och lade mig den kvällen.
Ja, klipp håret!! Min IVF-flicka är nu 6 mån och har senast klippt håret strax före hon föddes...så nu är det långa håret ännu längre. Först var det amningen (och en baby som måste få mat NU när hon var hungrig) och nu har det bara inte blivit av. Måste ta tag i den saken snarast möjligt!
SNART, SNART är det er tur att möta er lilla älskling!
Jag hade ont i svanskotan en hel kväll, sedan 2 på natten började värkarna. Jag tycker inte jag hade nån direkt förvarning annars liksom, mitt vatten gick inte och ingen slempropp heller :-)
Men när värkarna sätter igång är det häftigt :-D Mina första värkar var inte riktigt värkar utan nån konstig smärta jag inte kan förklara.
Lycka till!
Skicka en kommentar