Väntan och sparande

Just nu väntar jag inte bara på att en viss liten plutt ska behaga titta ut, utan också på att en mössa jag köpt på Tradera ska dimpa ner i brevlådan. Så fort den kommer ska den ner i BB-väskan. Jag har nämligen snöat in lite på det där vad vi ska ta med oss för kläder till pyret, det är nästan det viktigaste i hela väskan. Min plan är nämligen att göra som mina föräldrar och spara just de första kläderna, och då blir helt plötsligt det här med klädvalet så mycket viktigare. Nu har jag nog bestämt mig för vilken som ska bli första outfiten (maken kunde inte bry sig mindre så jag har fått fria händer) och det är alltså bara mössan som saknas.

Jag läste om en bloggare som gjorde iordning en "sparas-låda" var till sina barn, med första kläderna, favoritleksaken, favoritboken, ett urval av pysslade saker etc, med tanken att en låda per barn skulle räcka för alla saker. Jag som är en rensare och går mer och mer mot minimalism tycker att det låter toppen. De flesta sparar väl saker till sina barn, men ofta sparar man nog för mycket tror jag, och frågan är om det är värt att ha kvar en massa leksaker, böcker och kläder som tar plats i förrådet och som man släpar runt vid varje flytt för att ens barn kanske tycker att det är kul att ha när de sen får barn i sin tur. Visst är jag glad för att mina föräldrar har sparat allt vårt lego och duplo till exempel, men det är ju mer roligt att ha nu så vi kommer att slippa köpa när det är dags, än att jag känner någon slags nostalgi kring det hela. Hade de inte sparat det så hade det varit sak samma. Samma sak med alla böcker, det var just ett par böcker som var viktiga för mig (favoriterna) men resten hade faktiskt inte spelat någon roll om de sparats eller inte. Däremot som sagt, att mina första kläder sparats tillsammans med min favoritbok och min älskade docka som jag inte kunde sova utan, det känns fint och är något som jag också vill göra för mitt barn.