Något positivt

Eftersom de senaste inläggen varit så orostyngda tänkte jag försöka avsluta kvällen med ett roligare inlägg: Idag har jag inte bara oroat mig för behandlingen, utan även träffat gravida vännens bäbis för första gången. (Nu är hon ju inte gravida vännen egentligen, men svårt att veta vad jag ska skriva. "Mammavännen" känns lite fel, de flesta av mina vänner är faktiskt mammor.) Det var jättetrevligt bara att träffa gravida vännen, det kändes inte alls om att vi inte setts på flera månader utan allt var precis som innan mellan oss. Att träffa bäbisen var också jättekul, hon var helt underbar och låg så fint i min famn. Däremot var det lite svårt att tänka att hon faktiskt är bilden av mitt mål. Just nu är det så stort fokus på att få fram ägg och få ett positivt test, det är liksom som jag har glömt bort att det är ett barn som är målet. Fast visst kände jag lite extra längtan när jag till slut fick lämna tillbaka henne. Tänk att få ha en sån liten som inte bara är till låns.

Däremot blev det lite jobbigt när ytterligare en vän slöt upp. Hon har en son som är två år, och jag förväntade mig redan på förhand en hel del förlossningsjämförelser och liknande. Det var svårt att inte låta bli att tänka "ska jag också få vara med i de där diskussionerna någon gång?".