Har känt att jag hållit den positiva andan uppe ganska länge nu, men idag känner jag mig faktiskt riktigt deppig med en sån där känsla av att "varför alla andra och inte vi". Tror det är många faktorer som spelar in i den känslan.
Tänkte på Gravida vännen tidigare idag och hur hon är i full färd med att vänja sig vid det nya livet som mamma och jag blev bara såå avundsjuk. Sedan berättade en kollega att hennes dotter vill skaffa barn och jag växlade blixtsnabbt mellan tankarna "skaffa barn - så lätt kanske det inte går" och "men det är väl självklart att hon kommer bli gravid på första försöket, det blir ju alla i min närhet". Och precis nyss pratade jag med min svärmor i telefonen och hon kom in på samtalsämnet "makens syskonbarn" och hur stort utbyte de hade av varandra. Och jag blir så avundsjuk när jag tänker på att makens syskon träffas hela tiden, men inte med oss - just för att vi inte har barn.
Det är förhoppningsvis bara en tillfällig depp, men just nu känns livet så himla tomt bara för att vi saknar det där barnet...
6 år sedan
2 kommentarer:
Det kändes nästa som om det var jag som hade skrivit det där!!
Du är inte ensam, men visst är det jobbigt att känna så. Och jobbigt när de där tankarna kommer "Varför alla andra och inte vi?"
Ja, usch, det är inte kul med dessa negativa och deppiga tankar som dyker upp. Svåra är det att bara skaka av sig också. Visst önskar jag ingen denna känsla, samtidigt är det en tröst att få höra att jag inte är ensam. Kram.
Skicka en kommentar