Spraydag 3

Nu när jag är igång med behandlingen känner jag mig extra positiv och glad. Nu får vi ju äntligen hjälp. I mitt huvud kommer jag helt säkert att vara gravid snart och när jag tänker på sommaren, semestern mm så är det ur ett gravid-perspektiv. Ibland slår mig dock den isande känslan att det är ju inte säkert att jag blir gravid så här på första försöket, kanske behövs det två, tre, fem behandlingar. Kanske blir jag, hemska tanke, inte gravid alls. När de tankarna kommer försöker jag hitta tillbaka till det där positiva, tänka att visserligen finns det inget som säger att det kommer att gå vägen, men det finns heller inget som säger att det inte kommer att göra det. Och jag måste ju tro att det ska fungera.

Idag pratade jag och maken ändå lite om vad vi gör om det inte fungerar första gången. Vi hade ju tänkt köpa tre-pack och då var det ju självklart att vi skulle köra tre gånger, men nu när vi måste betala per gång kände jag att jag ville ha en bekräftelse på att maken kände det samma som jag. I dagsläget skulle jag nästan kunna säga "vi kör tills det funkar" men det har vi nog inte ekonomi eller ork till, men jag vill inte ge upp utan att ha gett det åtminstone tre försök. Även om maken menar att vi nog inte har råd med mer än två försök (dvs samma kostnad som för tre-packet) så tror jag att även om vi inte har råd just nu, så kan vi nog spara ihop till det om det skulle bli aktuellt. Förhoppningsvis kanske vi kan bli en av de som lyckas på första försöket så slipper vi frågan. :-)

Jag kände att diskussionen kring ekonomi var tröttande nog, så jag tog inte upp att jag förutom frågan kring fler ivf också i god tid redan nu vill diskutera andra utvägar. Det vill säga att jag vill ställa mig i adoptionskö om det nu inte funkar denna första gång, och att jag vill veta hur maken ställer sig till donation. Men det finns ju tid till fler diskussioner.