Det blev ju ingen lunch med makens vän, däremot en middag med hans syskon. Vi hade det jättetrevligt, men jag kan inte låta bli att känna mig en smula besviken nu när de har gått hem. Maken har ganska länge sagt att han ska berätta för sina syskon om vår ivf. Syskonskaran står varandra väldigt nära och vi ses ofta och pratar om det mesta. Ändå har det inte blivit av. Maken har flera gånger lagt på luren och sagt att "nej, nu blev det inte så att jag berättade". Han har heller inte berättat för sina föräldrar, däremot för några klasskompisar, och sin mors väninna.
Jag tycker att det är makens sak att bestämma vilka av "hans sida" han vill ska veta, men det känns svårt när så mycket av konversationen i hans familj handlar om barn och där dyker det faktiskt hysat ofta upp tillfällen att ta upp saken lite smidigt. Nu ikväll t ex nämnde svägerskan att hon packat ner alla babykläder på vinden, i "väntan på nästa barn i familjen". Hej perfekt läge! Och det var inte det enda tillfället... Hade maken sagt att han inte ville berätta för dem så hade det varit en annan sak, men nu satt jag på helspänn hela middagen och tänkte att snart säger han nog något, men det kom aldrig. Känner mig en smula frustrerad, men förhoppningsvis får vi ett positivt besked att berätta snart istället och då kanske det blir lättare.
6 år sedan
1 kommentar:
Känner igen det där. Min karl är också lite seg med att berätta och på något sätt mer "sluten" än jag. Eftersom vi är två om det här gör det att jag inte berättar för de jag vill berätta för heller. För han måste ju känna sig bekväm med att de vet. Hoppas att ni får säga "nej jag ska inte dricka ikväll, jag är gravid" om några månader istället!
Skicka en kommentar