Spraydag 10 - telefonsamtalsdag

Den här dagen har varit väldigt händelserik på bebisverkstadsfronten. Först ringde jag upp Fertilitetsenheten på Huddinge för att dubbelkolla att remissen verkligen kommit fram. Det hade den inte gjort (verkligen oväntat...), så nästa samtal gick till min landstingsläkare. Hon menade dock att remissen visserligen var klar, men inte skickad. Va?! Jag blev så paff av svaret att jag inte ställde den relevanta frågan: Vad har hon gjort den här en och en halv veckan som den varit klar men inte skickad? Känns som att det måste vara någon som har klantat sig. Hon lovade i alla fall att höra av sig när remissen gått iväg, och blir det inte inom en vecka så kommer jag att ringa på nytt. För att tänka på något positivt kan jag berätta att sekreteraren på Fertilitetsenheten verkligen var jättetrevlig och väldigt förstående över min frustration. Hon berättade också något som jag inte visste, nämligen att när de tar emot remisser ska de också gås igenom och godkännas där innan man ställs i kön. Det brukar ta två veckor sa sekreteraren. Ytterligare lite väntan alltså...

Nästa samtal gick till min läkare på privatkliniken, för att berätta att jag fått en blödning och för att få besked om vad vi ska göra härnäst. Trodde att det skulle bli någon typ av nedregleringskontroll, men istället fick jag besked om att jag ska komma dit med min spruta 18 februari! Antingen så blir det kanske någon typ av koll i samband med det, eller så räknar de mig som nedreglerad redan i och med p-pillerätandet, det har ju gjorts ett antal undersökningar så kanske har de redan sett allt de behöver se (vet t ex att slemhinnan var tunn förra gången jag undersöktes). Som vanligt var jag för överraskad för att komma på de här frågorna när jag hade läkaren i luren, men jag är glad i alla fall! Snart sprutstart! :-)

För övrigt känns det som en väldans ironi att vi troligen kommer att hinna gå igenom en hel ivf-behandling privat innan vi ens hamnat i landstingskön, trots att båda enheterna grundar sig på samma utredning som vi gjort i november.

Sista "samtalet" kom som ett sms från Gravida vännen som berättade att hon fått sin bebis. Det är många känslar som rumlar runt för mig, men den starkaste är nog ändå glädje. Visst är jag avis, men ändå så glad för hennes skull. Jag ser faktiskt till och med fram emot att träffa bebisen.