Idag lunchade jag med en kollega som är på föräldraledighet men tyvärr inte kommer att komma tillbaka sen. Det var trevligt, men som vanligt när vi lunchar och pratar om livet och framtiden så dyker frågan om barn upp. Ni kan säkert gissa om det är jag eller kollegan som för saken på tal.
Vanligen tycker jag att det är extremt jobbigt. Idag funderade jag lite på att berätta. Vi står inte varandra jättenära, men jag tänkte att det kanske skulle vara skönt att få lite feedback från någon som känner mitt jobb men inte är där. Sedan finns det ytterligare en anledning. Jag kan ha fel, men jag undrar om inte min kollega vet mer om ivf än vad jag tror. Hon var 38 när hon fick sitt första barn för ett par år sedan, och inom ett år så var hon - "helt överraskande" enligt henne själv - gravid igen med det barn som hon nu är föräldraledig för. Jag vet att det kan finnas mängder av orsaker till att man väntar med barn, men det finns saker som gör att jag undrar "om inte...". En sån liten sak är hon har varit på mig flera gånger om att man inte ska vänta för länge med barn. Det är som sagt en liten sak, men känslan finns där.
I alla fall, jag berättade inget utan att sa "vi får se" när frågan om barn kom upp.
6 år sedan
2 kommentarer:
Den där känslan om att vilja berätta och få slut på folks frågor och tankar kan vara väldigt stark ibland. Så jag tycker det var starkt av dig att stå emot den. Man ska ju berätta för att man vill, inte för att få tyst på folk som jag oftast vill till exempel.
Hoppas att det du kommer att berätta för folk snart är något helt annat dock ;)
KRAM
Ja, jag känner igen mig. Särskilt nu när vi nyss gjort IVF igen, känns jobbigt med alla konstiga frågor man får...för att inte tala om alla konstiga svar man ger. Hoppas att du mycket snart är i den situationen så du inte behöver råka ut för det mera.
Skicka en kommentar