Backup-plan?

Jag försöker att förhålla mig optimistisk till det här försöket, tänka att det ska fungera, men jag och maken har ändå diskuterat hur vi ska gå tillväga om det inte gör det. Det känns tryggt att göra det nu, när det är många dagar kvar till ett eventuellt misslyckande, och det fortfarande känns som en backup-plan som kanske aldrig kommer att behöva användas.

Alternativen är att antingen använda den lilla eskimå vi har i frysen, eller att börja om från början med ett helt nytt försök. Fördelen med ett frysförsök är ju att det är enklare, vi slipper hela den långa behandlingen med allt vad det innebär. (Både fysiskt, psykiskt och ekonomiskt.) Nackdelen är att vi ju "bara" har en i frysen (det är ju inte så bara egentligen, men ni förstår kanske vad jag menar) och risken finns ju att den lilla inte överlever upptiningen. Då är det ändå ett helt nytt försök som gäller, och i och med att kliniken har sommarstängt så kommer då det inte att finnas tid till ett nytt försök förrän efter sommaren om vi lägger tid på att testa FET först. Vilket kanske kan tyckas som en småsak, men för mig känns ändå en väntetid på flera månader som en för lång väntan.

Ni kanske kan ana vilken väg vi tycker känns mest lockande? Givetvis ska vi, om det blir aktuellt, också diskutera vad kliniken tycker, men för oss skulle det kännas bäst att börja om på nytt. Hade vi haft två eller fler i frysen hade vi nog tänkt annorlunda, men nu när det bara är en... Eskimån finns ju kvar, och kanske kan den få sällskap som gör att det känns tryggare att satsa på en upptining i ett senare skede. Antingen om det skulle bli för ett syskonförsök, eller om IVF nummer 2 inte heller skulle gå vägen.

Självklart hoppas vi att vi inte ska få användning för vår backup-plan, att vi blir gravida redan nu, och att eskimån ska bli ett syskon i framtiden, men det känns bra att ha pratat igenom det här scenariot också. På så sätt blir fallet kanske inte lika hårt om det skulle komma, när vi redan har en bakväg utstakad. När vi båda två vet hur de andra tänker kanske det också blir en kortare startsträcka till att komma vidare.
Hur skulle ni andra resonerat? Någon annan som också haft en i frysen och funderat i samma banor?

Adoptionstankarna då? I början av behandlingen kände jag så starkt att "det här kommer aldrig att gå, när vi får besked om att det ser illa ut för oss så blir det adoptionskön", men nu blev ju resultatet ändå ganska bra. Visst, det var få äggblåsor, men det blev ändå ett toppägg till oss och ett till frysen. Tankarna på adoption har liksom hamnat i skymundan. Jag tror att, till skillnad från backup-ivf-planen, så kommer nog adoptionskö-tankarna att komma fram igen först om det visar sig att vi inte får ett plus på detta försök.

Kan också meddela att nu, efter det här inlägget och diskussionen som jag och maken har haft, så släpper jag tankarna på en backup-plan. Istället satsar jag allt mitt hopp på att det är det här försöket som gäller, det är nu vi ska lyckas!