Tack igen

Nyss tackade jag för något mycket roligare, nämligen alla fina grattis till vår graviditet, men alla kramar och tankar som jag nu får betyder så himla mycket så jag ler ändå när jag skriver det här.

Idag känns det hela så overkligt, som om vi hela ivf:en och graviditeten varit en dröm. Känns framför allt bisarrt att prata om graviditet eller missfall, när det bara handlade om ett par dar. Men jag var ju faktiskt gravid, och åter igen tur att jag har bildbevis annars skulle jag nog börja fundera på om jag har inbillat mig.

Pratade med min läkare på "hemmakliniken" idag. Hon frågade hur vi resonerade kring att använda vår frysis eller att satsa på ett nytt försök, och när jag berättade hur vi tänkt och att vi gärna ville hinna göra ett försök innan sommaren, så lät det som att hon tyckte att det var vettigt. Hon skulle kolla med CvL och återkomma imorgon. Det handlar väl visserligen om hur kroppen återhämtar sig, men jag har också läst någonstans som jag inte minns var att man gärna låter par med endometrios komma igång så fort som möjligt så att den inte hinner sprida ut sig för mycket. Får helt enkelt se vad kliniken säger.