Nu börjar jag känna på riktigt att förkylningen är på gång. Jag känner ingen riktig oro för att det ska minska mina chanser för en graviditet, men imorrn blir det soffan ändå. Visserligen känns det lite "dumt" att bli sjuk, med tanke på att jag även var "sjuk" förra veckan, men jag känner att det är lika bra att stanna hemma och vila upp mig direkt så kanske jag hejdar förkylningen innan den blir en sån där monstervariant. Det är ju bara två dagar kvar till helg dessutom.
I övrigt känner jag ingenting. Igår kväll efter att jag skrivit lite om symptom så stack det lite på höger sida, men idag är det tillbaka till ingenting igen. Vore det inte för det galet flottiga håret, och det faktum att det även börjar dyka upp finnar lite här och var så skulle det här kunna vara vilken vanlig dag som helst. Ytterligare en sak är annorlunda, och det är att jag känner mig positiv. Träffade en vän till en kollega idag, och hon nämnde bara i förbifarten sådär att "jag är ju gravid, och ska snart berätta på jobbet". Hade det hänt för två månader sen så hade jag direkt känt mig olustig och deppig, och visst, mitt "grattis" var väl kanske liite stelt, men den övergripande känslan var bara lite lätt avundsjuka. Tänk att ha kommit så långt att det börjar bli dags att berätta på jobbet.
6 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar