lördag 13 mars 2010

Att försöka planera

Jag har svårt att tänka mig längre fram i tiden är en vecka, den vecka som är kvar tills jag antingen har fått en dröm uppfylld, eller mitt hjärta krossat. Det är svårt när resten av livet kräver att det ska planeras. Nästa helg fyller en vän till mig år, och osa:t till festen går ut idag. Jag vet inte vad jag ska göra. Har jag redan testat och fått ett plus, eller inte ännu testat men ingen mens, så skulle jag tycka att det var trevligt att gå. Kommer mensen i veckan har jag svårt att se att jag kommer att klara av att gå. Det är dessutom en barnvänlig tillställning så det kommer att vara mycket småbarn på plats. Det vore ju trevligt om barnlösheten inte påverkade det övriga livet, men så är det inte tyvärr...

2 kommentarer:

Mikaela sa...

Det där tycker jag också är jobbigt. Att på förhand veta att man inte klarar av att gå till någon tillställning ifall man får sin mens. Men om man inte får den så är det ok. Man kan ju liksom inte veta det där på förhand. Trodde aldrig i min vildaste fantasi att barnlösheten påverkar livet på det här viset. ALLT jag gör går ut på det. Om jag skall köpa mozzarella ost så tänker jag: bäst att passa på nu ifall om. Så har jag tänkt nu i över två år.

Hoppas att det lyckas för dig så du får gå på tillställningen med ett leende på läpparna!

MDB sa...

Ja det där med att "passa på" har jag tänkt såå många gånger.

Nu blev det så att jag tackade nej till tillställningen. Det var ju sista dagen att svara idag. Jag skrev dock att jag i dagsläget inte vet om jag kan komma och därför måste säga nej, så vi får se om hon svarar något.