30-årskrisen

Eftersom jag inte var på jobbet på min födelsedag pga "magsjuka" aka ET, så firades det inte förrän på fredagen när jag var tillbaka på jobbet. Gulliga kollegorna hade fixat tårta och present.

Givetvis kom ålderskriser på tal och en kollega yttrade då att hon trodde att 30-årskris, det får man om man inte har skaffat barn än. Jättekul sagt tyckte jag såklart, nyss fyllda 30 och barnlös. Jag försökte argumentera emot lite genom att säga att det där beror nog på vilka mål man har satt upp för sig själv, vare sig det är barn, utbildning, jobb, giftemål etc. Men i mitt fall har hon ju rätt, även om jag inte vills säga det till kollegorna.

För ett år sedan, när jag fyllde 29 var mitt stora hopp att jag skulle vara gravid när jag fick fira trettio. Det var mitt sista mål efter raden av "till syskonbarnets födelsedag", "till makens födelsedag", "till spa:t med gravida vännen" och "till jul". Jag fick lite kriskänningar under hösten när jag började inse att så inte skulle bli fallet och då kändes det verkligen inte kul att födelsedagen närmade sig. Det hela dämpades dock när vi fick information om att vi åtminstone skulle vara mitt uppe i en behandling, så nu känns det ganska bra det här med 30-året. Och tänk, kanske fick jag visst fira min 30-årsdag som gravid, jag vet bara inte om det än.