Idag är jag bitter och tänker tankar om orättvisor. Hur kan det komma sig att vissa blir gravida på första försöket och får en fin unge nio månader senare, medan vi får kämpa för att bli gravida och sedan förlora drömmen? Jag vet att man inte ska tänka så, men det är svårt att inte göra det ibland ändå.
En annan sak som är riktigt jobbig är att under ruvartiden och den korta tiden när jag visste att jag var gravid så såg jag mitt liv vara på väg tillbaka. Det där livet där jag är en rolig, glad och ganska charmerande vän och fru. Tydligen ska jag nu tillbaka till mitt bittra och deppiga jag, det är INTE roligt. Ska verkligen försöka att tänka optimistiskt och hålla mitt glada jag vid liv, hoppas att det går bra.
6 år sedan
5 kommentarer:
Det suger att inte själv få bestämma när man vill skaffa barn. Det suger att andra hur enkelt som helst får barn utan att ens reflektera över att det inte är en självklarhet!
Det suger att du inte kan få ett fint litet barn.
Jag hoppas att det kommer bättre tider. Mycket bättre tider!
Jag håller tummarna för att lyckan snart går din väg.
Kram
Ja, som ovanstående talare skriver, ibland så suger livet pung helt enkelt. Och det störiga är att man inte kan göra något åt det. Det hade varit lättare om det var ett problem man kunde styra över, som man kunde kämpa med 100%. Här kan vi kämpa i 2% och sen överlåta allt åt läkarna och ödet? För jävligt.
Men vad ska man göra? Kan ju inte vara bitter hela livet. Men just nu är det ok. Vi kan vara lite bittra tillsammans! ;)
Jag tror att jobbiga saker drabbar dem som kan ta hand om det - vi är liksom lite starkare än de som kanske inte drabbas av något skit alls.
Som en bonus får man mer livserfarenhet - inser att allting inte är så självklart och på köpet lär man känna sjukt många människor som sitter i samma båt.
Kämpa på! Kram! ♥
Livet ÄR orättvist. Jag brukar försöka trösta mig med att i slutändan, alltså om man skulle jämföra ens liv med någon annans när båda har levt klart, då har orättvisorna jämnat ut sig, men oj vad det inte hjälper just nu när alla omkring en blir gravida till höger och vänster och själv kännas det som man håller det sista halmstrået. Gråt, skrik och snora ut rejält. Jag önskar dig all lycka framöver. Det KOMMER gå!
Tack för era fina kommentarer. Jag tror också att jag om jag bara lyckas bli mamma så kan jag nog se tillbaka på den här resan som något som gjort mig starkare och kanske till och med en bättre människa. Men det är ju svårt nu!
Men visst är det trevligare att vara bittra (och glädjas när man kan) tillsammans, jag är väldigt glad att jag började blogga och fått så fina nät-vänner.
Kram på er!
Skicka en kommentar